Ragg

Ska man skratta eller gråta? Efter en lång dag med ankomst i Umeå ca 21.30 gick jag till hotellgymmet för att avsluta dagen med några effektiva superset för överkroppen. Mitt i axelpressarna stövlar en snajsig göteborgare i kostym in och börjar snacka trots att jag har lurar i öronen. Jag försöker lite fint (tycker jag själv) visa att jag inte är särskilt intresserad, men han fortsätter "förhöret". Vad gör jag i Umeå, vad jobbar jag med, var kommer jag ifrån osv. Efter ca 10 min när mina svar mest övergått i hummanden avslutar han med att om jag är sugen på en drink senare får jag gärna titta förbi hans rum... Men alltså, sker sånt här på riktigt alltså eller är det dolda kameran?

Nä, vatten och en proteinbar på rummet är min melodi :)

Kommentarer

SARA BORG sa…
Alltså förlåt, nu verkar jag säkert jävligt snorkig. Det är klart att det är smickrande med lite uppskattning. Det är bara det att jag
1. Har traumatiska (skämt) upplevelser från min ungdom kopplat till göteborgare som jag kan berätta om en annan gång
2. Gick till gymmet för att träna, inte snacka
Anonym sa…
Hahaha! Kanske frukostsällskap!?!? Pussen o kramen!/mamma