On our way home

Kroppen känns helt okej idag förutom "tanthöften". Redan i förrgår kväll började jag halta och ha känningar och det blev ju inte direkt bättre av gårdagens mara. Oh My good säger jag bara, det gör ont. Men men, det som inte dödar härdar, eller vad är det man brukar säga?!

Nu är vi på väg hemåt igen, familjen och vi. Ett stort tack för den här fina helgen. Utan ert stöd hade det gått så mycket tyngre i går. Nu delade jag in loppet helt efter era positioner och såg fram emot att bli påhejad. Emma och L2 sista heja heja var den extra push jag behövde för att bita ihop trots smärtan och trycka mej mot mål under 4 timmar. Älskar er <3