Racerapport Vasastafetten
I väntan på att Lars ska ta sitt sista DH-åk så skriver jag en rapport från i går :)
Stafettens 10:e och sista sträcka mäter 9.3km och är på pappret ganska lätt. Banan är relativt flack med bara några kortare backar upp och ner lite här och där. Det som i praktiken dock gör banan tyngre är att underlaget till stor del består av sand. Sträckan löper i vasaloppsspåret som är ganska brett och i övrigt går över ängar, genom skog, via en camping och till slut asfalt genom Mora City.
På sandpartierna gör man bäst i att tänka igenom sina vägval. Innerkurva är sällan den snabbaste vägen, vilket jag blev påmind om redan i den första sandbacken i går. Jag har sprungit sträckan 2 gånger tidigare, 2002 eller 2003 samt 2011, men glömmer fort... Sanden är nämligen bitvis lös och mycket tung att springa i. Alla fotspår från dem som redan passerat gör det inte lättare. Därför gör man bäst i att leta de partier där sanden är packad och hålla sig där så gott det går.
För min del har jag dock svårast med de partier som går över ängar och gräsmattor. Jag upplever det mycket svårsprunget då det är knöligt och tråkigt. Jag tappar lätt gnistan och tempot sjunker. I går försökte jag peppa upp mig själv och jag tror att jag behöll tempot bättre än förra året då jag helt tappade fokus ca 2 km före mål då det är mycket gräslöpning ett tag.
Loppet enligt min GARMIN (officiell tid lite annorlunda)
Distans: 9.3 km
Totaltid: 46:25 min
Snittid: 4.59 min/km
1. 5:19
2. 4:54
3. 5:05
4. 5:03
5. 4:54
6. 4:54
7. 5:02
8. 5:12
9. 4:52
Sista 300 metrarna spurtade jag i 3:50-tempo och gick i mål förhållandevis nöjd. Tiden pekar på att jag har möjlighet att göra Tjejmilen under 50 minuter, men det är svårt att låta bli att tänka på att stora delar av sommarens löpträning blivit förstörd av ond höft och snurrigt huvud. Tänk vilket lopp jag annars kunde ha gjort. Jag fick spö av Lars med 4 minuter, ajaj. Men men, det är inget att hänga läpp över. Nu väntar en härlig träningshöst och jag är glad över att vara på banan igen. Frisk, kry och taggad!
Stafettens 10:e och sista sträcka mäter 9.3km och är på pappret ganska lätt. Banan är relativt flack med bara några kortare backar upp och ner lite här och där. Det som i praktiken dock gör banan tyngre är att underlaget till stor del består av sand. Sträckan löper i vasaloppsspåret som är ganska brett och i övrigt går över ängar, genom skog, via en camping och till slut asfalt genom Mora City.
På sandpartierna gör man bäst i att tänka igenom sina vägval. Innerkurva är sällan den snabbaste vägen, vilket jag blev påmind om redan i den första sandbacken i går. Jag har sprungit sträckan 2 gånger tidigare, 2002 eller 2003 samt 2011, men glömmer fort... Sanden är nämligen bitvis lös och mycket tung att springa i. Alla fotspår från dem som redan passerat gör det inte lättare. Därför gör man bäst i att leta de partier där sanden är packad och hålla sig där så gott det går.
För min del har jag dock svårast med de partier som går över ängar och gräsmattor. Jag upplever det mycket svårsprunget då det är knöligt och tråkigt. Jag tappar lätt gnistan och tempot sjunker. I går försökte jag peppa upp mig själv och jag tror att jag behöll tempot bättre än förra året då jag helt tappade fokus ca 2 km före mål då det är mycket gräslöpning ett tag.
Loppet enligt min GARMIN (officiell tid lite annorlunda)
Distans: 9.3 km
Totaltid: 46:25 min
Snittid: 4.59 min/km
1. 5:19
2. 4:54
3. 5:05
4. 5:03
5. 4:54
6. 4:54
7. 5:02
8. 5:12
9. 4:52
Sista 300 metrarna spurtade jag i 3:50-tempo och gick i mål förhållandevis nöjd. Tiden pekar på att jag har möjlighet att göra Tjejmilen under 50 minuter, men det är svårt att låta bli att tänka på att stora delar av sommarens löpträning blivit förstörd av ond höft och snurrigt huvud. Tänk vilket lopp jag annars kunde ha gjort. Jag fick spö av Lars med 4 minuter, ajaj. Men men, det är inget att hänga läpp över. Nu väntar en härlig träningshöst och jag är glad över att vara på banan igen. Frisk, kry och taggad!
Kommentarer
Jennie, målgången kunde man nästan tro var regiserad, eller hur? Att vi kom in samtidigt till upploppet ju superkul :)