Ett stort sug

Jag har som ni kanske märkt avbrutit min träningsplan den här veckan efter bara ett löppass. Istället tar jag springvila i minst 7 dagar, så är planen i varje fall, men det är redan svårt. Jag sprang senast i måndags och för varje dag som går så ökar suget efter att få ge mig ut. Jag känner ingen större förbättring i knäna heller trots vilan. Det är som sagt när jag går i trappor jag märker av det, och det gör jag på jobbet varje dag, så...

Jag läser en massa om löpning just nu och jag har läst här i min egen blogg om hur min träning såg ut för ett år sen. Jag måste erkänna att det gör mig lite stressad. Tiden är knapp nu fram till maran och jag är too slow. Jag är glad att jag tog vilan nu så att jag får tre veckor sammanhängande träning innan det är dags att börja formtoppa.

Inför de kommande träningsveckorna funderar jag såhär. Jag tänker mig att jag ska fokusera på att få till två riktigt långa pass, minst 30 kilometer. De får gärna snigla riktigt, typ snitta 6:30, bara jag är ute längre än tre timmar. Sen måste jag springa lite fartpass också, så att jag känner mig bekväm i 5:00-fart. Även på mina mysdistanspass tänkte jag lägga in några korta spurter, bara för att väcka upp kroppen.

Jag har dessutom bokat in två massagebehandlingar, en i slutet på den här månaden och en i början på maratonveckan. Mitt största orosmoment förutom knäna är att jag känner mig låst i bröstryggen så att jag har tungt att andas. Det känns inte riktigt som att bröstkorgen kan vidga sig i andetagen, så djupandning funkar inte som det ska när jag springer. Jag hoppas att det släpper efter lite behandling.

Ja, som ni märker ökar mitt nörderi...