Barbie och det här med kroppen
Jag skulle vilja skriva ett superlångt och supersmart inlägg och länka till en massa som jag har läst den här veckan och som startat en massa tankar i mitt huvud, men jag har inte tid just nu. Eftersom risken är att om jag avvaktar för att göra det här "sen" så blir det inte av, så skriver jag bara ner lite funderingar rakt av. Jag kommer inte att läsa igenom innan jag publicerar så jag ber på förhand om ursäkt ifall det här blir svamligt, innehåller stav- och grammatikfel osv... Ok?
Den här veckan har tydligen Barbies existens varit på tapeten. Barbie är för smal och gör att flickor får fel uppfattning om kvinnokroppen. Blondinbella har tydligen tagit Barbie i försvar och fått en massa skit för det. (Jag har inte läst hennes blogginlägg själv utan bara läst kommentarer OM inlägget. Elaine skrev sedan och tog Bella i försvar och menade att Bella tycker som hon gör för att hon aldrig blivit provocerad av Barbies kroppsform.
Jag är inte alls klar med min egen åsikt kring det här för det finns så otroligt många olika infallsvinklar att titta på en sån här grej om man vill. Men, som Sara Rönne skrev på sin blogg så läser man som man mår, vilket man också kan tolka som att man ser på världen utifrån hur man mår själv.
Personligen har jag aldrig haft några stora kroppsissues. Det finns såklart en massa grejor på min kropp som gärna hade fått se annorlunda ut, men väldigt lite av de här önskemålen har med vikt eller fett att göra. Mitt största "problem" med min kropp är att jag tycker att jag är för blek. Ni vet, jag är en sån som blir röd, sällan brun... Det är ett jäkligt litet bekymmer kan jag säga. Hur som helst, eftersom jag aldrig brottats med bantning, ätstörningar eller annat så har jag spontant väldigt svårt att förstå den här typen av uttalanden, att det skulle vara Barbies fel att så många tjejer har problem med sina kroppar relaterade till vikt. Jag tänker, är det inte föräldrar och barnets närmaste omgivning som ska göra flickor (och pojkar givetvis) så trygga i sig själv att de kan hantera den värld vi lever i??? Ska vi plocka bort allt som är farligt, klätterställningar, äventyrsbad, cyklar, träd som man kan klättra i och ramla ner ifrån, trappor och allt annat i stället för att lära barnen hantera dessa vanliga fenomen i vår värld?
Jag tycker självklart också att Barbie har en fantasikropp som ingen levande människa borde ha, men så är det väl med mycket annat också? Jag menar, Spindelmannen, han kan ju skjuta ut spindelnät ur handlederna (visst är det så han gör?) men måste vi ta bort honom också för att inte barn ska få en felaktig uppfattning om kroppens funktioner? Det är väl upp till vuxna att förklara?
Jag greppar att det inte är riktigt samma sak. Att det finns en hel del andra perspektiv på det här gällande kvinnor historiskt sett. Men samtidigt så tänker jag fortfarande att vi ser på världen som vi mår. Innan vi börjar ställa krav på att göra om världen till en helt ofarlig plats, för det tror jag inte går, kanske vi ska börja fokusera mer på oss själva och att "ställa oss tillrätta" så att vi mår bra. När vi vuxna mår bra formar vi barn som mår bra och då kanske inte Barbie-dockan längre är ett så stort problem? Men människor som mår bra så blir välden också så mycket bättre. På alla sätt. Titta inåt innan du tittar utåt! Tack för ordet och kommentera gärna.
Den här veckan har tydligen Barbies existens varit på tapeten. Barbie är för smal och gör att flickor får fel uppfattning om kvinnokroppen. Blondinbella har tydligen tagit Barbie i försvar och fått en massa skit för det. (Jag har inte läst hennes blogginlägg själv utan bara läst kommentarer OM inlägget. Elaine skrev sedan och tog Bella i försvar och menade att Bella tycker som hon gör för att hon aldrig blivit provocerad av Barbies kroppsform.
Jag är inte alls klar med min egen åsikt kring det här för det finns så otroligt många olika infallsvinklar att titta på en sån här grej om man vill. Men, som Sara Rönne skrev på sin blogg så läser man som man mår, vilket man också kan tolka som att man ser på världen utifrån hur man mår själv.
Personligen har jag aldrig haft några stora kroppsissues. Det finns såklart en massa grejor på min kropp som gärna hade fått se annorlunda ut, men väldigt lite av de här önskemålen har med vikt eller fett att göra. Mitt största "problem" med min kropp är att jag tycker att jag är för blek. Ni vet, jag är en sån som blir röd, sällan brun... Det är ett jäkligt litet bekymmer kan jag säga. Hur som helst, eftersom jag aldrig brottats med bantning, ätstörningar eller annat så har jag spontant väldigt svårt att förstå den här typen av uttalanden, att det skulle vara Barbies fel att så många tjejer har problem med sina kroppar relaterade till vikt. Jag tänker, är det inte föräldrar och barnets närmaste omgivning som ska göra flickor (och pojkar givetvis) så trygga i sig själv att de kan hantera den värld vi lever i??? Ska vi plocka bort allt som är farligt, klätterställningar, äventyrsbad, cyklar, träd som man kan klättra i och ramla ner ifrån, trappor och allt annat i stället för att lära barnen hantera dessa vanliga fenomen i vår värld?
Jag tycker självklart också att Barbie har en fantasikropp som ingen levande människa borde ha, men så är det väl med mycket annat också? Jag menar, Spindelmannen, han kan ju skjuta ut spindelnät ur handlederna (visst är det så han gör?) men måste vi ta bort honom också för att inte barn ska få en felaktig uppfattning om kroppens funktioner? Det är väl upp till vuxna att förklara?
Jag greppar att det inte är riktigt samma sak. Att det finns en hel del andra perspektiv på det här gällande kvinnor historiskt sett. Men samtidigt så tänker jag fortfarande att vi ser på världen som vi mår. Innan vi börjar ställa krav på att göra om världen till en helt ofarlig plats, för det tror jag inte går, kanske vi ska börja fokusera mer på oss själva och att "ställa oss tillrätta" så att vi mår bra. När vi vuxna mår bra formar vi barn som mår bra och då kanske inte Barbie-dockan längre är ett så stort problem? Men människor som mår bra så blir välden också så mycket bättre. På alla sätt. Titta inåt innan du tittar utåt! Tack för ordet och kommentera gärna.
Kommentarer
Vad kul att du också känner dig röd... Samma känsla för mig, jag har aldrig blivit brun och bränner mig väldigt lätt. Det är väldigt skönt att läsa om att andra har samma funderingar.
Däremot tror jag att det kan va att föredra att vara lite försiktig när man uttalar sig om såna här saker. Har man haft verkliga problem och lidit av de kroppsideal som vi matas av från olika håll så har jag full förståelse för att man tar detta på allvar och vill skydda andra ffa unga människor från att må lika illa av detta i framtiden. På samma sätt som du säger att du aldrig haft problem med kroppsideal på det sättet och därför inte tycker att sådana saker som Barbie bör spela så stor roll, lika övertygade är ju de som har lidit och som vet att det har spelat roll för dom och därmed med största sannorlikhet kommer att spela roll för någon annan i framtiden.
Och självklart bör familj och närmaste uppväga osund information från andra håll, men alla har ju kanske inte tillgång till ett sådant umgänge, och för vissa räcker det ju heller inte till. För även om du aldrig haft så stora issues om något annat än vår hudton (undrar förresten om det fanns några likbleka fräkniga barbies när vi va små...) så har jag upplevt det helt annorlunda och haft väldigt stora issues runt min kropp (och färg ;) under perioder ända sedan innan jag blev tonåring, och då är vi ändå uppväxta i samma familj.
Vad jag vill säga är väl att jag tycker att det är himla fint att det finns människor som vill kämpa för saker som de tror kan rädda andra från osunda kroppsideal, ätstörningar och annat som verkligen kan förstöra en människa. Och vill dom göra det genom att göra Barbie mer mänsklig, så är det faktiskt fine by me. Och då älskade jag också mina Barbie-dockor när jag var barn!
:)