Negativa tankar

Mest på grund av smärtan i benet tror jag har en hel massa negativa tankar gått fäste i mig. Det är liksom inte riktigt lika lätt att vara glad och positiv när kroppen inte vill samarbeta och smärtan påverkar mig hela tiden. I vanliga fall brukar jag försöka hålla vresighet och sånt utanför den här bloggen för jag vill inte lämna mentalt utrymme för sånt skit i mig själv, men nu tänker jag att om jag får ut det kanske det försvinner?! Värt att prova i varje fall.

Jag tvivlar på mig själv. Jag vet att min mängdträning borde räcka till, men att min fartträning kanske inte gör det. För att persa alltså. Det känns surt och på tok för sent för att göra nåt åt. "Bara" att släppa de tankarna.

Jag har ont och undrar om jag verkligen kommer att hinna få bort det till på lördag. Samtidigt sprang jag hela loppet med en ond höft förra året. Jag kunde knappt gå kvällen innan. Så jag vet ju ungefär vad jag pallar att göra. Alltså egentligen inget att stressa upp sig i redan nu. Lyssna på kroppen är vad som gäller och vårda den ömt de dagar som är kvar.

Åsså, har vi vädret. För varje gång jag går in och kollar prognosen för lördag så känns det som om den visar en grad varmare. Jag räds värme mer än kyla. Är det kallt får man springa fortare för att hålla värmen. Så resonerade jag förra året och det gick ju bra. I år kommer jag nog inte behöva kämpa mot kylan, utan mot värmen, och det är en helt annan sak. Som jämtlänning är jag inte överdrivet van att springa i sträng hetta.

Jag vill såklart hemskt gärna slå min tid från förra året. Det är ju liksom det jag kämpat och tränat för. Samtidigt tänker jag att det är så otroligt mycket som spelar in, förutom det jag nämnt ovan. Dagsform spelar stor roll, och förra året på maran var den grym. Andra tävlingar inte. Så nu flyttar jag fokus till att ta mig runt hela distansen och ha kul, precis som förra året. Förhoppningsvis får det mig så glad och peppad att klockan i mål ändå kommer att visa nåt bra?! :)