Gårdagens backpass (och en tå-rapport)

Med inställd måndagsklubb sjönk min motivation för ett tufft kvalitetspass. Efter en hel del funderande bestämde jag mig tillslut ändå för att köra backintervaller, för hur långsamt jag än springer så kommer pulsen att skjuta i höjden och hjärta och ben få arbeta hårt, så länge backen är tillräckligt lång och lagom brant. Sagt och gjort! Cykel till elljusspåret, ca 10 minuter jogg som ytterligare uppvärmning och sen en backe på 250 meter som skulle besegras 10 gånger.

Rödmosig men riktigt stolt och glad att jag vann den mentala kampen mot min egen latmask

Passet totalt blev 7.76 kilometer löpning och tiderna i backen (hade kunnat gå snabbare):

1:38, 1:42, 1:39, 1:38, 1:43, 1:42, 1:41, 1:45, 1:40, 1:29

De första fem intervallerna tyckte jag ändå att benen var ganska pigga. Jag flåsade på bra och benen svarade. Jag fokuserade på tekniken och tänkte på att ha kraft i vader och fotleder i frånskjutet. På den sjätte intervallen smällde syran till och benen blev som gelehallon. Då var ändå humöret på topp så jag kämpade vidare. Att sista intervallen gick så pass mycket snabbare än de andra vittnar om att jag maskade lite, men för mig är ändå varje genomfört kvalitetspass en mental seger. Jag älskar mysjoggen och inbillar mig allt för ofta att jag behöver en sån, fastän det inte riktigt går ihop med min målsättning om att bli en bättre löpare. Mysjoggar är bra i all ära, de är till och med klockrena för att upprätthålla en god hälsa, men det gäller att man synkar sin målsättning med den träning man faktiskt har tänkt att utföra. Hos mig går det där inte alltid hand i hand...

Skor anpassade för allt annat än terränglöpning i slirig backe...

Med ovanstående bild så är det lätt att glida över i den aviserade tå-rapporten. Jag hade ju lovat mamma att ringa hälsocentralen igår om det inte kändes bättre, och jag gör alltid som mamma säger... (eftersom hon läser det är är det bra om hon tror att jag alltid gör det, hahaha). Det känns iof ganska bra nu och tån är varken varm eller röd längre, dvs det är ingen infektion eller inflammation. Däremot har jag ju tyckt att det sett ut som om det bildats var igen. Sköterskan rådde mig att försöka tömma själv igår igen och om jag ville kunde jag få komma in i dag så fick de titta på den. Hon tyckte dock inte att det behövdes så länge den inte var varm och röd. Så... jag stack hål på nageln igår igen och det enda som kom ut var blod. Det är nog helt enkelt så att det jag tyckte såg ut som varbildning är ett hålrum under nageln, där bölden var tidigare, och det gör att det ser skumt ut. Så nu får jag nog helt enkelt bara vänta och se. Kanske tappar jag nageln eller så växer den fast igen? Den som lever får se. Det är ömt vid tryck, men inte annars, så jag får försöka leva med det. Jag känner dock inte att min skobudget räcker för att investera i fler nya (rymligare) skor just nu... 

Tillbaka till träningen. Det spöregnade i princip hela dagen igår så jag utgick från att spåret skulle vara slirigt. Speedcrossen funkar att cykla i, men springa... Nä, tyvärr. Jag fick för mig att mina icebugs var rymliga, men det visade sig att det var på längden, inte bredden, så lilltån uppskattade inte dem. De skor som känns allra bäst, eller egentligen som inte känns alls, är mina Nike Free Fit. De är verkligen inte avsedda för löpning, utomhus, i ett slirigt terrängspår... Men, det gick faktiskt över förväntan. Spåret var i riktigt bra skick. De har lagt på mängder med sågspån som förvisso blir blött och tungt att springa i, men inte så slirigt och halt. Bra tajmat! Det var bara på några ställen jag gled runt i leran, men "min" backe var i bra skick och jag kunde tassa både upp och ner i mina "mockasiner". Over and out!