Man hinner som man planerar

Igår hade jag en sån där dag då det så att säga var rätt mycket... Möten på jobbet, arbetsuppgifter som skulle avslutas och skickas, en tidplan som skulle presenteras åsså även en viss tidspress privat. Mosaik till ett kök skulle kollas in och beställas innan butiken stängde kl 18... Egen träning, rörlighet, middag och helst nån minut för nedvarvning innan det var natt. Puh. Att jag sen cyklar överallt nu för tiden gör ju att det tar lite längre tid att flänga mellan hemmet-Odenskog-hemmet-Frösön-hemmet-Odenskog, än om jag kört bil...


Jag har skrivet det förut, men jag slutar liksom inte förundras över det faktum att jag nästan alltid hinner exakt det jag har planerat. Jag är helt säker på att om jag inte haft den där mosaik-grejen igår (tog totalt en timme med cykel t.o.r och själva butiksbesöket) så hade jag ändå inte gjort nåt vettigt av den tiden. Förmodligen hade jag varit kvar på jobbet. Kanske inte varit så effektiv som jag tvingades vara igår, och därför varit tvungen att jobba längre. Tidspress kan vara bra. MEN inte varje dag. För visst måste jag erkänna att jag hade känslan av andan i halsen nästan hela dagen. När jag kom till gymmet vid 18:30 kunde jag äntligen landa mentalt och liksom pusta ut. Då hade jag varit igång som en duracell sen 06:00. Lunchen åt jag i princip på stående fot. En sån dag blir träningen verkligen en kanal för att ladda batterierna. Kravlöshet och att bara få ta det som det kommer gör gott för kropp och själ. En cykeltur hem och en god men sen middag i soffan gjorde också gott.

I morse var det på't igen. Det är rätt mörkt nu, som synes på bilden ovan, när jag stiger upp för att köra rörlighetsprogrammet. Det är mysigt tycker jag. Funderar på att kanske ha lite tända ljus i morgon bitti, att jag inte tänkt på det. Idag är jag inte stressad. Tack och lov. 

Kommentarer