Rapport från återbesöket

I slutet av den här veckan var det dags för mitt andra återbesök på Vintersportcentrum. Som jag redan nämnt lite kort så var det ett väldigt positivt sådant. 

En tillbakablick: För 6 veckor sen bestämde jag mig för att försöka få bukt med gamla invanda rörelsemönster och begränsningar. Jag bokade en tid hos en sjukgymnast på vinst eller förlust. Min massageterapeut hade rekommenderat en annan men hon tog dessvärre inte emot nya klienter pga att hon var gravid.

Jag visste att jag hade en del förbättringsområden jag ville jobba med;

- Kunna räta ut mina ben och stå rakt. Låter kanske konstigt men om ni sett mig stå, gå eller springa kanske ni märkt att jag alltid har böjda knän och rumpan lite bakåt som om jag är på väg att sätta mig ner

- Extremt kort löpsteg

- Extremt flackt löpsteg som gör det svårt att springa uppför 

Tillsammans med sjukgymnasten har jag funderat och fått bekräftat att jag förmodligen har rört mig så här väldigt länge. Genom att böja på knäna och ta små steg har jag omedvetet försökt avlasta ryggen. Jag genomgick en stor operation 1994 och om det här började innan eller alldeles efter, då jag var nyopererad är jag inte säker på. Runt 20 år har jag iaf hållit på.

Mitt rörelsemönster har gjort att jag blivit extremt kort i muskler på kroppens framsida, såsom höfter och lår. När det kommer till rumpa och baksida lår har musklerna i stället blivit "bortkopplade" och jag har haft ganska dålig kontakt med dem. När det varit som värst har höften dragit ihop sig så att rumpmusklerna blivit så sträckta att de pressat på ischiasnerven. Då har jag haft fruktansvärt ont. Bilkörning och att sitta stilla har ofta varit boven. Då har jag stretchat rumpan i tron att det varit där problemet varit...

Jag har såklart känt att jag varit väldigt svag på baksidan, men det har varit svårt att träna upp det. Utfall och benböj har smärtat i ländryggen och jag förstår nu att det beror på de höftböjarmuskler som fäster i ryggraden. Då jag försökt mig på de här övningarna så har de helt enkelt varit för korta för att klara rörelsen.

Min sjukgymnast gav mig ett rörelseprogram som jag skulle göra 2 gånger om dagen, 6 dagar i veckan. Jag följde rådet slaviskt och gick på återbesök efter 2,5 vecka. Jag hade då gjort framsteg och fått in en bra vana på att köra programmet. Jag hade dessutom börjat införa fler goda vanor, såsom mera promenader och cykelturer i vardagen. Min kropp mår helt enkelt inte så bra av att sitta. 

På återbesöket fick jag också göra en löpstegsanalys. Sjukgymnasten konstaterade att jag var väldigt ojämn på höger och vänster sida, där höger helt klart var stelare. Det ger mig en märklig paddelrörelse med underbenet när jag springer. Jag sjönk dessutom igenom löpsteget på höger fot och blev kvar för länge i kontakten med marken, vilket blir ännu mer obalans för kroppen. Belastningen på fötter, knän och höfter blir helt enkelt ojämn vilket ökar risken för skador. Mitt program justerades lite för att komma tillrätta med obalansen och jag fick också rådet att komma fram lite mer på högerfoten i min isättning så att jag landar mera mitt på, inte på hälen. Vänster fot rör sig redan så och har en rappare kontakt.

Så nu efter ytterligare 3,5 veckor var det alltså dags igen. Jag var nervös. Jag har skött mig jättebra men hur bra hade kroppen svarat? Jag kunde inte komma igång med rörelsetesterna fort nog, vilket sjukgymnasten nog märkte på mina korta svar vid det inledande samtalet. Å så bra det var! Sen förra gången hade jag gjort väldigt stora förbättringar och låg nu inom normal/fullgod rörlighet i alla testområden utom ett (höften), där jag också nu ligger väldigt nära ett okej. Hurra!!!!! Sjukgymnasten blev så till sig att han bjöd på en high-five, haha. 

Så, nu handlar det om att koppla ihop min hjärna med min kropp på nytt. Jag måste lära om i mina rörelsemönster, vilket inte sker av sig själv. Jag får helt enkelt öva på att utnyttja min nyvunna rörlighet. Nu hittar sjukgymnasten nya förbättringsområden... Muskler som inte är tillräckligt starka för att orka röra sig som jag vill, och det kommer att bli mitt nya fokus. Mer om hur det upplägget är får vi ta i ett eget inlägg framöver, för det här är redan alldeles för långt. Till dig som orkade läsa ända hit säger jag, kul att du hängde med!