Vaden känns som en fiolsträng...

hahaha, familjen, minns ni den? ;)

Det var pappa som uttryckte sin känsla efter att ha sprungit Vasastafetten nån gång i slutet på 90-talet. Mamma och syrran uppfattade inte riktigt att det var vad han sa. Den ena hörde "audin är fyrhjulsdriven" medan den andre trodde att den var en volvo som var det... Mycket komiskt. Iaf för en som var med...

Hur som helst, det var inte direkt det jag skulle skriva om, men känslan i min högervad gjorde att associationen till den händelsen var oundviklig. Jag har ju både den här och förra veckan gjort en aktiv insats för att förändra mitt löpsteg, vilket känns. Högervaden protesterar efter varje pass, men återhämtar sig snabbare och snabbare. Det tar jag som ett tecken på att den börjar vänja sig. Bra där!

Jag förundras över hur jag har kunnat springa så här obalanserat utan att reflektera över det själv. Eller fel, jag har ju under sommaren känt att vänsterfoten inte rullat på samma sätt som höger, men då har jag strävat efter att ändra den foten, inte den högra, som jag ju alltså jobbar med nu. Jag tycker själv att jag börjar komma upp i löpsteget bättre, och att höften kommer fram mer än tidigare när jag springer på det här sättet. Förhoppningsvis är det inte bara inbillning. Men jösses, det tar på krafterna. Jag lattjade lite igår under nerjoggen och kollade klockan. Det går betydligt snabbare med mitt nya löpsteg men ojoj vad det tar på krafterna i benen. Min upplevda ansträngningsnivå (flåset) är ganska låg, men jag känner att jag inte har riktigt har uthålligheten i musklerna i benen för att orka nån längre tid med det nya löpsättet. Men men, jag tränar på i korta stunder och det känns som om det går framåt!

Just nu är min melodi alltså skor med barfotakänsla och ganska korta men intensiva pass. Trots att jag inte alls är bekväm med så kort uppvärmning som 10 minuter, så tror jag ändå att det är rätt bra att komma ur sin egen bekvämlighetszon då och då. Sen kanske jag inte presterar på toppen av min förmåga, men det gör inte så mycket. Jag har cyklat en kort stund både före och efter passen den här veckan och det känns rätt bra för vaden att få trampa ur lite stelhet faktiskt. Annars brukar jag ju springa till och från platsen jag ska köra kvalitetspass på, men håller som sagt tillbaka lite gällande mängden just nu. Samla kilometer kan jag göra hela vintern, så jag känner ingen stress alls kring det.

Kommentarer

Anonym sa…
Jodå, den vaden minns vi, haha! Låter positivt, ja förutom vaden då, med din "träning". Hur går det med tån? /mamma
SARA BORG sa…
Ingen inflammation men jag har svårt att ha skor på foten. Det är ju liksom en hålrum under nageln och vid tryck så ömmar det. Jag vill inte riskera att det blir ont igen så nu måste jag ha skor som är lite för stora hela tiden...