Alla dessa backar!

Jag börjar nästan gilla't! Nästan...

Tack och lov för upplysta spår så här i höstmörkret!

Det här med backar alltså. Så här lagom till slutet på säsongen så har jag släppt alla krav på prestation och mentalt så bara gör jag. Det finns helt plötsligt inget jobbigt att övervinna för att ta mig ut och springa uppför. Skönt! En seger.

Vacket med alla ljus på fältet! Fler än jag passade på att vara ute och träna längs med spåret trots ett kompakt mörker. Promenadare, löpare och MTB-cyklister dök upp lite här och där.

Igår kväll cyklade jag upp till körfältet igen för att köra på elljusspåret där som gränsar till ÖSK. Det är bra underlag där och för första gången på två månader tillät min lilltå att jag sprang i Salomon Speedcross, så jag hade riktigt bra grepp i backen. Det är ca 1.5 kilometer jogg från där jag lämnar cykeln och till backen jag kör i, vilket är alldeles lagom just nu. Tio vänder i backen kördes. Tiderna blev såhär:

1:44, 1:47, 1:43, 1:46, 1:46, 1:45, 1:48, 1:44, 1:42, 1:38

Ett jämnt och kontrollerat tempo, med lite extra tryck på den sista, precis som vanligt! Jag flåsar rejält på toppen av backen trots att jag försöker springa med teknikfokus och verkligen jobba mig upp utan att tappa allt på slutet. Jag har en lyktstolpe som vändpunkt efter att spåret delar sig på toppen av backen, så att jag springer på i några meter på platten också för att jobba på trycket i steget när det planar ut. Det är en bra grej att öva på. Det är nämligen lättare sagt en gjort att bibehålla farten när benen är som gele... Jag körde joggvila ner igen. Löpningen igår blev totalt 8.05 kilometer.