Obalans

Det snackas mat överallt. Bloggar, facebook och instagram. Jag läser om sug, om viljan att stå emot, om ångest för att man tappat taget. Jag läser om hunger. Jag läser om total kontroll. Ser torra salladstallrikar med enorma portioner tonfisk men inte en gnutta fett och det kallas "Hälsotallrik". Jag läser om att ladda inför lopp med totalfrossa i glassätande. Jag blir ledsen. Det finns så mycket obalans. Det finns så mycket jag vill skriva men inte törs. Jag vill inte såra någon och jag vill inte pracka på. Kost är en vetenskap som handlar om så mycket mer än kolhydrater, proteiner och fetter. Mer än surt och basiskt. Mer än energiintag. Mer än basal energiomsättning. Mer än vitaminer och mineraler. Jag läser läser och läser men striden av information att ta in tar aldrig slut. Dessutom tror jag att det fortfarande finns så mycket mer samband mellan vad vi stoppar i oss, när, var och hur, kopplat till hur vi mår, än forskningen ännu kunnat påvisa. 

Jag är också otroligt medveten om att jag har många saker jag borde ta tag i gällande mitt eget liv i stället för att bekymra mig om andra människors ångest över mat. Jag är ytterst medveten om att jag måste ta kontrollen över stressen som jag upplever blir mer och mer påtaglig. Den stress jag pratar om har inget med mycket eller lite att göra utan om min reaktion på när saker inte blir som jag tänkt eller vill. Oförutsedda saker händer, så är det bara, men jag har under det senaste året känt att jag reagerar starkare än tidigare. Jag blir varm, svettas, får puls och ett lätt illamående. Jag blir irriterad, får kort stubin och ibland blir jag även ledsen. Det kommer som en kraftig våg, slår in över mig och försvinner sen efter lite olika lång tid, beroende på situation. Det kan vara en sån enkel grej som att jag står i kön till kassan på affären och har lite tidspress, kanske ska hämta nån på en viss tid. Så tar kvittorullen slut, nån före i kön kan inte sin kod och har inget leg. Nån ska tjafsa om priset/rabatten på två kexchoklad osv Jag verkligen hatar att komma sent eftersom jag tycker att det är oartigt mot den man bestämt träff med, så jag kan verkligen explodera inombords i en sån här situation. Jag vet att det är otroligt dumt för sent kommer jag ju att komma oavsett. Det är ju egentligen bara att gilla läget, att acceptera situationen och göra det bästa av den. Det skulle jag ha sagt till andra och det måste jag öva på själv. Att inte stressa upp mig i sådana här situationer.

Det är jättelätt att se tecken på ohälsa hos andra. Speciellt om man har ett stort intresse för området och/eller är utbildad. Verktygen både för att "ställa diagnos" (dvs sätta fingret på olika människors förbättringsområden) och för att kunna se/ge förslag på olika lösningar finns där. Att våga rannsaka sig själv och använda verktygen på det sättet är inte riktigt lika lätt. Jag ser det både hos mig själv och i bloggar jag läser som skrivs av människor som jobbar inom hälsobranschen.

Stressen eller pressen snarare, är mitt stora förbättringsområde för att skapa balans. Vad är ditt?