Treminutare

Det går inte alltid som man har tänkt sig. Igår kväll när jag la mig hade jag bestämt att min morgon skulle bestå av en kopp kaffe följt av det planerade löppasset. Så vaknar jag idag med världens magknip och tvingas inse att löpning är ungefär det sista kroppen var sugen på just då. Men det blev rätt bra ändå. Jag tog en lätt frukost, och sen släppte värken, så jag kom ut vid lunch.

Töväderslöpning med icebugs på fötterna, jacka och tights från nike, mössa geggamoja, tumvantar craft och lurar wesc

Det var mitt första löppass med en klocka på armen på säkert två månader. Jag har varken mätt tid eller distans under den här perioden då jag jobbat mycket och pressat mig själv inom andra områden än träning. En viss oro för hur formen skulle vara fanns såklart, men samtidigt kan jag såklart inte kräva av mig själv att jag ska kunna vara på samma nivå som i slutet på oktober, då jag hade en riktig formtopp. Och, det var jag inte heller, kan jag konstatera så här i efterhand :)

Jag lever ju efter devisen gör-om-gör-rätt nu i vinter, så jag hade lagt upp ett ganska "lätt" pass att börja med, nämligen intervaller 3 x 3 minuter. Tanken är att jag ska springa i ett förhållandevis högt tempo, så att tekniken är löpning och inte lunk eller jogg, och ligga där och mata på stegen. Varje intervall bröts av med 2 minuter gåvila för ordentlig återhämtning. Min tanke är alltså att jag ska lära om i hjärnan och förändra mitt löpsteg. Eftersom jag är för svag och ovan så orkar jag inte hålla steget så länge, att köra intervallträning är därför perfekt såhär i början.

Nu blir det vila från löpning i någon dag för att inte påfresta vader och höftböj, som verkar slita hårdast, alltför mycket.