Giv mig styrka

Jag läste några styrketräningstips häromdagen och det slår mig att jag gör typ allt man inte ska. Det kom visserligen inte som nån överraskning, men ändå. Såhär, tipsen, som förövrigt var väldigt bra för den som verkligen satsar på att bli starkare och kanske större började med att man ska gå till gymmet med en plan, och sen hålla sig till den. Hmmmm, ja alltså jag har ju en plan nu som handlar om att jag ska stärka baksida lår, rumpa och rygg (plus bålen) för att förbättra min hållning i löpningen. Men det är mer en övergripande plan och vilka övningar jag ska köra det väljer jag på plats. Inte alls enligt tipsen. Eftersom jag inte har en plan (som jag strikt försöker hålla oavsett om jag är trött eller inte) så slutar jag ju när jag känner för det. Om man vill bli starkare, så är det kanske inte det smartaste. 

Men en sak vet jag. Styrketräning ihop med ljudbok i öronen är verkligen den bästa mentala avkopplingen jag kan tänka mig. (Möjligen att sex kan konkurrera, och en del annat också, men det är inte vad den här bloggen handlar om, så vi lämnar den diskussionen därhän). Jag är liksom inne i min egen bubbla och glider runt på gymmet. Beroende på humör så blir det lite olika tufft och jag försöker variera övningarna, och inte bara köra sånt jag är stark och bra på. Jag ser förmodligen ganska konstig ut, eftersom jag liksom inte är med i den här världen, men det bryr jag mig inte om. Jag är ju där för min egen skull, inte för någon annan. Varför går du till gymmet och hur tänker du när du är där? Har du funderat på det någongång?