När det inte blir som man tänkt...

...men ändå inte så dumt ändå!

Gårdagen går till historien som en sån där dag då mycket gick fel. Stressnivån låg i topp och ett tag ville jag liksom bara sjunka ihop, lägga mig på marken och skrika som ett tröstlöst barn. Det var en kombination av jobbgrejor, som toppades av några privata dråpligheter som jag inte alls var upplagd för. Vad sägs om en sambo som först lyckas sjabbla bort besiktningen av MIN bil. Ja alltså, det är han som använder den, jag cyklar, så det kändes inte mer än rätt att han skulle fixa det. Det var sista dagen igår, så utebliven kontrollbesiktning var lika med körförbud, och det låg liksom inte med i min plan.

Naturligtvis kör det ihop sig för honom på jobbet, och han kommer inte ifrån. Fine. Här var jag fortfarande rätt cool för det gör det ju för mig typ varje dag och jag försummar en massa saker. Så jag var mer såhär att ja, det var trist men nu löser vi det är på bästa sätt och bokar en ny tid. Hur svårt kan det va? Inte alls visar det sig, för sambon hade tydligen tumme med personalen så han åkte dit efter jobbet och fick igenom den ändå. Då var den pucken löst och sambon låg återigen på plus.

Sen var det dags att handla mat. Söndagen var lite körig så någon storhandling hanns inte med. Jag hade egentligen inte alls tid igår heller men sa ändå ja till att möta upp ovanstående sambo på affären bredvid mitt jobb, eftersom jag inte ville skylla på att det kört ihop sig, utan föregå med gott exempel. Haha. Jättebra i teorin. Jag springer runt som en skållad råtta där inne i trettio minuter, utan att hitta honom. Ringer 34 gånger och det är upptaget. Han pratar typ jämt i telefon. Jag skickar arga sms. Är stressad för jag ska tillbaka på jobbet också, innan jag ska cykla hem för att byta om till träning med tjejerna i måndagsklubben. Ida ska komma förbi kl 18:45 och nu börjar det brinna i knutarna. Efter att jag fått ett mindre slaganfall (inte på riktigt alltså) så ringer han upp iaf och undrar var jag är. Han själv är vid mjölken. Jag är tillbaka på kontoret... Cyklar till affären igen och slutför storhandlingen som slutar på 1800 kronor. Fast det var inte jag som betalade, så det var okej.

Stressar av med löpträning i jacka från craft, favorittightsen är nike och på fötterna mina icebugs

Efter mycket om och men var det äntligen dags att cykla hem. Sambon erbjöd skjuts, jag har ju ett alldeles förnämligt cykelställ på taket på bilen, men jag tänkte att jag nog behövde den där cykelturen för att stressa av lite. Det var också bra tänkt i teorin, men då det snöat en del i helgen, och sen töat igår, så var underlaget inte direkt lämpat för cykel. Spårigt och omväxlande alldeles mjukt där däcken sjönk ner i snömodden och hårda iskanter. Cyklingen blev inte avkopplande utan snarare dagens högsta adrenalinpåslag... Där och då var jag allt annat än cool. 

När jag äntligen kom hem var det bara att byta om och göra sig klar för löpning. Sambon lovade att nu skulle han inte sabba min dag mer, och jag sa att han inte skulle lova för mycket. Ida och jag springer i väg och jag berättar om min knasiga dag. Då kändes det genast bra igen. Vi mötte upp fem andra tjejer och körde ett riktigt bra backpass borta vid Jamtli. Hej och hå vad vi var duktiga! 

Nöjd och glad kommer jag hem till..... Tadaaaaa... En vattenläcka i grannhuset som resulterar i att vattnet är avstängt i hela området! Det kan ju inte vara sant tänker jag som är kall och vill hoppa in i en varm dusch, men nu är jag liksom fyllt av endorfiner, glad och avstressad. Inget gör mig upprörd nu. Lösningen blir att gå ner till sambons lägenhet som står tom just nu efter en renovering, så vi kan duscha där. Sen hem och parkera rumpan i soffan. Sambon som var billig tidigare på dagen plockar pluspoäng genom att ställa fram maten på bordet och dessutom toppa med en överraskningsefterrätt! Eftersom vi inte har något vatten heller får jag en pepsi max till maten. Vilken måndagslyx! Nu känns det som om allt går min väg. Jag avslutar kvällen med chokladtårta, jordgubbar och vispgrädde - vilken gulddag tänker jag, och har glömt allt knas från innan!

Kommentarer

Anonym sa…
Ja det brukar ju bli bra till slut, i alla fall de flesta gånger. Puss, hoppas dagen idag blir lugnare! /mamma