När stan visar sig från sin bästa sida

Östersund är en fantastisk stad under vårvintern. Sol, snö och en temperatur runt noll - vad mer kan man begära? Efter en tidig morgon, mysfrukost ensam vid köksbordet (sött sovande sambo i sängen), biltur till Nälden med mamma för att vara med på läktaren när Vide skulle göra matchpremiär, och sen avslutningen på OS-tremilen på TV så var suget stort. Jag ville ut!

I kompression från topp till tå, eller ja okej, nu överdrev jag, men jag hade både tights och strumpor faktiskt, så gav jag mig ut på årets längsta distanspass. Det blev säkert sju-åtta kilometer eller nåt, och bara tanken på att jag vid den här tiden förra året brukade lördagslöpa minst ett par mil gör mig matt. Haha. Men så här är det. Det går upp och det går ner. Nu är ju uthållighet sällan ett problem för mig, så flås och energinivå hade jag inga problem med, däremot vaderna.... Jisses va stumma de blir. Men med det här vädret så var det bara att springa på och njuta. Jag ser fram emot att börja lägga på fler kilometrar nu framöver, lite försiktigt, så att jag i maj i alla fall har en bas runt 15 kilometer på distanspassen, med fötter och ben som orkar.

Strålande sol och blå himmel över Östersund idag - riktigt härligt löparväder! Ut och njut!

Kommentarer

Anonym sa…
Då kan vi lördagslöpa lite längre distanspass ihop i vår :)

Ida