Sanning eller synvilla?

När jag tränade i onsdags fick jag mig en liten chock. Jag körde tricepspressar i kabelkrossen när sneglar mot spegeln och får syn på bruden längst till höger i bild. Jag måste titta till två gånger och stanna upp för att ta en bild. Okej, nu undrar ni kanske vad det är som skiljer henne till höger från de andra, förutom att den bilden är spegelvänd så att den tatuerade armen hamnar på fel sida. Jo, titta på rumpan och höften, positionen. Jag tror banne mig att det börjar hända grejor! I flera år har jag stått, gått och sprungit med den där sittande ställningen som jag har på bild ett och två. Visst kan det vara ide att ha mjuka knän när man kör bicepscurl, men som ni ser på bild nummer två så står jag exakt likadant jämt. Till vardags som på träning.

Tre versioner av Sara. Två med traditionell S-form på kroppen, åsså en rakare variant. Har det vänt nu?

Jag ropar verkligen inte hej ännu. Kanske är det bara när jag tränar som jag har blivit bättre på att aktivera rätt muskler, så att jag kontrollerar kroppspositionen på ett annat sätt. Kanske är jag inte där än i vardagen, då hjärnan fokuserar på annat? Men jag tror iaf att jag är på väg åt rätt håll nu, att all rörelse- och styrketräning med fokus på höftens position börjar ge utdelning. Jag är så glad att det liksom bubblar inuti. Snälla låt det vara sant.