Om att ge och ta

Efter förra helgen var jag lyrisk, lycklig och påfylld. Idag är jag tröttare än tröttast (men glad). Vilken kontrast! Det har dock på många sätt varit en bra helg där nytta kombinerats med nöje. Familjehäng, datenight med mannen, Vasaloppet på TV och ett mysdistanspass i löparskorna har varit höjdpunkterna. Sedan har jag spenderat en hel massa timmar på att "uppgradera" mannens transportbil (och sovit för lite). Det är paybacktime för all hjälp jag får med skjuts, coaching och annat på diverse springtävlingar. Inte det roligaste man kan pyssla med, men ändå tillfredsställande att se hur bra resultatet blir. Och kul såklart att göra saker tillsammans.

Ny vecka idag alltså, och den inleds som vanligt på bästa sätt med måndagsklubben. Det kommer att ge mig exakt den energi jag behöver för att komma in i träningsveckan på ett bra sätt. Jag satsar på tre löppass per vecka nu, om än ganska korta. Jag börjar känna mig mentalt hyfsat bekväm igen med att springa uppemot 50 minuter rakt av. Det har varit otroligt frustrerande tidvis i vinter att vara i så dålig form jämfört med hur det varit, men det är också berikande och jag förstår bättre hur andra sett på mig under perioder då jag tyckt att två-tre timmars löpning varit en baggis. Det är inte alls det fysiska som stoppar mig, utan det sitter i huvudet. Att träna tillsammans med andra hjälper mig att komma över barriären - jag tänker inte så mycket, jag bara gör. Därför ser jag fram emot att springa med tjejerna i kväll!

En passande bild?! Grått och slaskigt, men faktiskt det bästa underlag jag sprungit på sedan jag vet inte när. Jag sprang utan broddar och hade ändå grymt grepp i lördags. Det fick bli ett mysdistanspass på eftermiddagen, med ljudbok i lurarna