Mitt bästa tekniktips
BE NÅGON FILMA ELLER FOTA DIG NÄR DU SPRINGER!
Under vintern som varit har jag jobbat hårt med att förändra invanda rörelsemönster, både i min vardag och när jag tränar. För er som är nya på bloggen så för att göra en lång historia kort - jag började hos en sjukgymnast i augusti förra året för att se om jag kunde göra något åt de kvarstående problem som jag har av min kotförkjutning i ländryggen (opererad 1994 och 1996). Det sjukgymnasten gjorde mig medveten om var att jag; 1. Har dålig rörlighet framförallt i höften (korta höftböjare), 2. Är svag/inaktiv i sätesmuskulaturen (rumpan), 3. Belastar höger och vänster sida av kroppen olika, tar olika långa steg och sätter ner fötterna på olika sätt när jag springer
Tillsammans med sjukgymnasten och sedan på egen hand så påbörjade jag en process för att försöka komma tillrätta med ovanstående tre områden. Mitt intresse för löpteknik väcktes och jag har läst både böcker och artiklar på nätet, samt tittat på otaliga filmklipp. Jag har också fotat, och filmat mig själv när jag springer, för att i efterhand titta på och jämföra för att kunna följa utvecklingen. I början gjorde jag det här hos sjukgymnasten på ett löpband här på Vintersportcentrum i Östersund, och sedan hemma då jag låter min sambo filma.
Jag är långtifrån någon specialist på teknik, och framförallt så är jag fortfarande inte framme vid det löpsteg jag stävar efter. Men jag är relativt medveten om mina egna viktigaste förbättringspunkter och vad just jag behöver göra för att komma dit. Sedan handlar det om motivation att verkligen göra övningar i den utsträckning som krävs...
Många "specialister" pratar om att det finns tre nycklar till ett perfekt löpsteg. Det handlar om att höften ska vara uppåtvinklad och framskjuten, att axlarna ska vara låga, avspända för en bra armpendling samt att fötterna ska landa under kroppen och arbeta aktivt mot marken.
Och om ni såg Lofsan i TV4 igår så hörde ni kanske att hon pratade om att skador eller problem som uppstår när man springer ofta kommer från höften. En ond fot eller knä kan ofta ha sin orsak i svagheter eller inskränkningar i rörlighet uppe i bäckenet. Därför är höften den allra viktigaste nyckeln att analysera.
För min del så är det just där jag har min absolut största förbättringspunkt, vilket jag fick upp ögonen för efter att ha tittat på filmer av mig själv hos sjukgymnasten under hösten. Här kommer en tydlig bild på hur jag sitter ner i löpsteget.
Indalsledenloppet för ganska exakt ett år sedan. Den främre foten är i marken långt framför kroppens lodlinje
Orsaken till min sittande ställning är som jag nämnde i början extremt dålig rörlighet i höftböjarna och en inaktiv och svag rumpa. Jag använde i princip inte alls min sätesmusklatur när jag sprang, och inte i vardagen heller, så jag har gått runt och suttit ner i drygt 20 år - sedan innan min första operation. Genom att böja i knäna så har jag avlastat min svaga ländrygg, och genom åren har böjningen i knäleden blivit större och större. Höften har blivit stelare och stelare och mitt steg därmed kortare och kortare. Allt handlar om en rörelsekedja där en sak leder till en annan. För min del har problematiken pågått under så många år att det nu är både tidskrävande och ganska jobbigt att försöka ändra på det. Det handlar mycket om att ändra hur jag tänker - eller att aktivt täkna på hur jag rör mig - i vardagen.
Den sittande löpstilen får till följd att fötterna som hela tiden felaktigt jobbade framför kroppen, bromsar kroppens fart och jag slösar bort en massa energi i onödan. Genom att trycka fram höften, och luta hela kroppen lätt framåt (inte böja/fälla överkroppen), så utnyttjar man sin egen kroppsvikt för att få fart. Får man ner fötterna under kroppen i stället för framför så behöver de "bara" trycka på, jämfört med att de först ska dra sig in under kroppen och sedan trycka. Här kommer en bild på när jag faktiskt lyckas ganska bra med höftens position. Min kropp är i en rak och lätt framåtlutad linje.
En sak vill jag förtydliga. Det är "lätt" att hålla tekniken i 40 meter, eller vad jag nu sprang när fotot togs i måndags. Det är en helt annan sak att orka bibehålla den i 8 kilometer, vilket jag hade avverkat när den översta bilden i det här inlägget togs. Jag klarar inte det ännu, men jag vet på ett ungefär vad som krävs.
Under vintern som varit har jag jobbat hårt med att förändra invanda rörelsemönster, både i min vardag och när jag tränar. För er som är nya på bloggen så för att göra en lång historia kort - jag började hos en sjukgymnast i augusti förra året för att se om jag kunde göra något åt de kvarstående problem som jag har av min kotförkjutning i ländryggen (opererad 1994 och 1996). Det sjukgymnasten gjorde mig medveten om var att jag; 1. Har dålig rörlighet framförallt i höften (korta höftböjare), 2. Är svag/inaktiv i sätesmuskulaturen (rumpan), 3. Belastar höger och vänster sida av kroppen olika, tar olika långa steg och sätter ner fötterna på olika sätt när jag springer
Tillsammans med sjukgymnasten och sedan på egen hand så påbörjade jag en process för att försöka komma tillrätta med ovanstående tre områden. Mitt intresse för löpteknik väcktes och jag har läst både böcker och artiklar på nätet, samt tittat på otaliga filmklipp. Jag har också fotat, och filmat mig själv när jag springer, för att i efterhand titta på och jämföra för att kunna följa utvecklingen. I början gjorde jag det här hos sjukgymnasten på ett löpband här på Vintersportcentrum i Östersund, och sedan hemma då jag låter min sambo filma.
Jag är långtifrån någon specialist på teknik, och framförallt så är jag fortfarande inte framme vid det löpsteg jag stävar efter. Men jag är relativt medveten om mina egna viktigaste förbättringspunkter och vad just jag behöver göra för att komma dit. Sedan handlar det om motivation att verkligen göra övningar i den utsträckning som krävs...
Många "specialister" pratar om att det finns tre nycklar till ett perfekt löpsteg. Det handlar om att höften ska vara uppåtvinklad och framskjuten, att axlarna ska vara låga, avspända för en bra armpendling samt att fötterna ska landa under kroppen och arbeta aktivt mot marken.
Och om ni såg Lofsan i TV4 igår så hörde ni kanske att hon pratade om att skador eller problem som uppstår när man springer ofta kommer från höften. En ond fot eller knä kan ofta ha sin orsak i svagheter eller inskränkningar i rörlighet uppe i bäckenet. Därför är höften den allra viktigaste nyckeln att analysera.
För min del så är det just där jag har min absolut största förbättringspunkt, vilket jag fick upp ögonen för efter att ha tittat på filmer av mig själv hos sjukgymnasten under hösten. Här kommer en tydlig bild på hur jag sitter ner i löpsteget.
Orsaken till min sittande ställning är som jag nämnde i början extremt dålig rörlighet i höftböjarna och en inaktiv och svag rumpa. Jag använde i princip inte alls min sätesmusklatur när jag sprang, och inte i vardagen heller, så jag har gått runt och suttit ner i drygt 20 år - sedan innan min första operation. Genom att böja i knäna så har jag avlastat min svaga ländrygg, och genom åren har böjningen i knäleden blivit större och större. Höften har blivit stelare och stelare och mitt steg därmed kortare och kortare. Allt handlar om en rörelsekedja där en sak leder till en annan. För min del har problematiken pågått under så många år att det nu är både tidskrävande och ganska jobbigt att försöka ändra på det. Det handlar mycket om att ändra hur jag tänker - eller att aktivt täkna på hur jag rör mig - i vardagen.
Den sittande löpstilen får till följd att fötterna som hela tiden felaktigt jobbade framför kroppen, bromsar kroppens fart och jag slösar bort en massa energi i onödan. Genom att trycka fram höften, och luta hela kroppen lätt framåt (inte böja/fälla överkroppen), så utnyttjar man sin egen kroppsvikt för att få fart. Får man ner fötterna under kroppen i stället för framför så behöver de "bara" trycka på, jämfört med att de först ska dra sig in under kroppen och sedan trycka. Här kommer en bild på när jag faktiskt lyckas ganska bra med höftens position. Min kropp är i en rak och lätt framåtlutad linje.
Löpteknikträning på Måndagsklubben - här orkar jag trycka fram höften bättre och är aktiv i mitt frånskjut
En sak vill jag förtydliga. Det är "lätt" att hålla tekniken i 40 meter, eller vad jag nu sprang när fotot togs i måndags. Det är en helt annan sak att orka bibehålla den i 8 kilometer, vilket jag hade avverkat när den översta bilden i det här inlägget togs. Jag klarar inte det ännu, men jag vet på ett ungefär vad som krävs.
För mig är höftens position, höftböjarnas rörlighet och styrkan i rumpan sådana områden som jag behöver träna på. För dig kan det vara något helt annat. Genom att filma hur du rör dig och sedan titta på filmen, kanske tillsammans med någon som är bra på löpteknik, så kanske du kan identifiera små små detaljer som kan göra stor skillnad. Att träna löpteknik handlar om så mycket, om att belasta kroppen på ett skonsamt sätt, om att förbruka mindre mängd energi och därmed orka längre eller springa snabbare. Därför har alla nytta av att fundera på hur man springer, oavsett om man vill ha en kropp som håller för att springa med resten av livet eller om man vill bli sitt snabbaste jag så snart som möjligt.
Kommentarer