Vårruset Östersund

Nu är det gjort! Mitt första rus i Östersund och mitt andra i livet. Jag gjorde premiär i Sundsvall någongång på tidigt 2000-tal. Känslan igår var ungefär densamma. Massor av människor. Löpare och publik. Det är härligt. Det gäller som alltid att hamna ganska rätt i starten så att man kan börja springa i sitt eget tempo någorlunda tidigt i loppet. Känslan när man flyter med i ormen av löpare älskar jag verkligen. Det är fördelen med stora lopp, att det är så många deltagare att man aldrig springer ensam och behöver jaga.

Det var gott om publik runt banan som sagt, något som gör att i varje fall jag lyfter mig lite extra. Som vanligt jobbar jag med mantran när jag springer tävling, alltså ord eller meningar som jag upprepar när det är tungt och jag bara vill stanna. Det som kom upp i mitt huvud igår var den här låten "Lunka på, lunka på, vi har lången väg att gå", fast jag höjde tempot och tänkte "Trampa på, trampa på, vi har korten väg att gå". Mantran hjälper mig att fokusera på annat än smärtan och tröttheten, och tempot på orden styr tempot på mina fötter. Prova själv nån gång. Förra året körde jag samma hela säsongen, det var "Jag är stark. Jag är snabb". Om och om igen. I år verkar jag växla från gång till gång.

Precis som på Arlajoggen för några veckor sedan sprang jag igår utan att mäta tempo. Känslan var dock att jag troligen gick ut lite för hårt. Det kändes lätt först men redan på andra kilometern tänkte jag av att det nog var lite i överkant. Sedan fick jag kämpa mig igenom loppet, och sista biten från gångbron och in i mål var riktigt tuff. Då ville jag bara lägga mig ner. Men väl i mål så återhämtade jag mig hyggligt bra direkt.

Trots minimalt med löpning, jag är ju nere på två träningar i veckan nu, så lyckades jag ändå putsa 5-kilometerstiden från Arlajoggen med 14 sekunder. Nu var visserligen den här banan lätt i jämförelse, men det känns bra att inte ha tappat mer ändå. 23:38 stannade klockan på.

Kvällen bästa var ändå att få "hänga i gäng". Måndagsklubben - vilka brudar alltså! Trots att temperaturen föll rejält efter loppet och vinden tilltog allt mer, så picnicade vi tillsammans. Det blev många skratt och det smiddes en hel del nya löparplaner. För min del väntar Indalsledenloppet, en landsvägstafett mellan Bispgården och Bergeforsen, nu på lördag. Då springer jag med Brånan.

Måndagsklubben - så himla härliga tjejer! 

Kommentarer