Springer igen


Det har blivit lite mer fokus på löpning senaste veckan då jag faktiskt har låtit cyklarna stå helt och hållet. Den här morgonträningsgrejen som jag har kommit in i rätt bra lämpar sig bäst för ett ganska kort pass, ca 45 minuter, och då känns det enklare att springa än att cykla. Jag har absolut haft tankar på att cykla senare på dagen, eller de dagar jag inte sprungit på morgonen, men det har helt enkelt inte blivit av. Och det gör ingenting.

Det är kul att tänka lite mer löpning igen. Sedan jag började cykla i april så har löpningen verkligen hamnat på sidan om och jag tänker sällan på att springa. Jag har ändå hållit i träningen hyggligt med mina två pass i veckan, så helt ur form är jag inte. För en gångs skull tycker jag också att konditionen hänger med bra tack vara den grund som kommer från allt trampande, men däremot löparmusklerna i benen. Oj vad ovana de är! När jag springer intervaller blir jag så trött och stum, nästan klumpig. Jag har inte alls koll på var och hur fötterna landar efter ett tag. Så ovan tempo är jag.

Nu sitter jag på balkongen och inser att jag ju har några lopp kvar i år att springa, så helt fel med träning är det ju inte. Jag hoppas kunna få en kortsträcka på Vasastafetten nere i Dalarna i slutet på augusti och sedan står Tjejmilen för dörren i början på september. Ett millopp på bra tid känns väldigt långt borta just nu, jag springer sällan längre än 7-8 kilometer, men om jag bara kommer igång lite bättre nu så ska jag få ordning på det också innan det är dags.

Kommentarer