Det närmar sig tävling, snart dags för Vasastafetten

Ojojoj vad tiden springer i väg! För snart tre veckor sedan insåg jag att min löpträning verkligen legat nere allt för länge och att jag behövde ta tag i saker och ting om jag skulle orka ta mig an höstens utmaningar. Först ut är Vasastafetten nu på lördag, och om två veckor är det Tjejmilen. Sedan funderar jag på Östersundsstafetten och kanske Hässelbyloppet. Hur som helst gjorde jag en plan. I stället för att ha ett mål om att nå en viss tid eller så på tävlingarna, som jag alltid tidigare har haft, så har jag nu satt ett genomförandemål. Inte att genomföra själva tävlingen utan om att genomföra träning. Det handlar helt enkelt om att jag ska ha genomfört ett visst antal träningspass före Tjejmilen. Det är totalt antal löppass, varav att ett visst antal ska vara 10 kilometer eller längre och dessutom har jag satt ett mål om totalt antal genomförda löpstyrkepass. Utan att ha kontrollerat det här ordentligt så tror jag att jag ligger bra till när det gäller löpningen, både totalen och pass över 10 kilometer. Med löpstyrkan är det däremot värre.

När jag sedan kommer till tävling så hoppas jag att jag på det här viset kan vara nöjd över att ha uppnått mitt mål, att ha genomfört den träning jag faktiskt hade bestämt. För tyvärr är det så att träningen tidigare i år är knaper, och jag ligger inte i närheten av de resultat jag har gjort förr. Det är också därför min motivation har sjunkit och träningsfrekvensen likaså. Nu är jag glad och positiv över hur lätt det har varit att följa planen och faktiskt komma ihåg "på riktigt" igen. Hade jag bara tagit tag i saken lite tidigare så hade jag kanske haft chans att komma i hyggligt slag till Tjejmilen. Min tanke om Hässelbyloppet finns dock, och dit är det fortfarande tid kvar. Fortsätter jag på inslagen bana även efter Tjejmilen så kan det ändå finnas en liten chans att närma mig min forna form. Det känns hoppfullt i varje fall och jag är riktigt taggad! Det är huvudsaken.