Det rullar på
...som man säger!
Livet efter Tjejmilen betyder som vanligt att jag ställer om ännu mer på höst. Trots det fick jag i år - precis som förra året - springa i shorts på måndagsklubben direkt efter. Men jag undrar om inte det kanske var sista gången? Eller vad tror ni? Igår kväll var det tvärtom dags för pannband, vantar och jacka. Det var inte superkallt, men det var mörkt - mitt första löppass för i år i mörker - och det duggregnade. Jag skulle mysjogga så att frysa var det absolut sista jag var sugen på. Handskarna fick jag ta av efter en stund men resterande var bara skönt att ha. Det kändes lätt fast ändå tungt. Pulsen gick inte upp nämnvärt utan jag kunde förflytta mig med lätthet när det kom till andningen. Kroppen däremot, med för många bitar hemgjord pizza i magen, det var inte kul. Så tungt så tungt, och nästan allra jobbigast den sista kilometern. Som om pizzan växte där inne. Lite lätt illamående faktiskt, men det gick över direkt när jag kom hem. Jag är ovan att träna efter middagen, och jag äter ju rätt stora och energirika portioner, så det är klart att kroppen blev väl lite chockad över att behöva röra på sig i det skicket så sent på kvällen.
Jag har ännu inte anmält mig till Hässelbyloppet den 12 oktober, men mycket talar för att jag kommer att göra det. Träningen rullar på, och jag har sprungit tre gånger den här veckan. Två kvalitetspass, varav ett backpass och ett lite kortare på löpband, och gårdagens mysjogg på 8 kilometer. Min ambition är att fortsätta springa fyra gånger varje vecka, vilket är mycket för att vara jag, fram till loppet går av stapeln. Jag har kommit in ett flow där jag känner mig hyggligt stark och att kroppen är med mig. Det är förvånansvärt få gånger sedan den 1 augusti då jag började springa mer, som jag haft ont någonstans. Det har jag alltid haft problem med förr om åren, att om jag sprungit mer än tre gånger i veckan så har fotleder eller knän protesterat. Kanske är det ett resultat av att jag jobbat så mycket med löpsteget i vinter, att jag springer "skonsammare"?
Nu är det fredag och helgen knackar på dörren! Vad ska du göra? För min del väntar högst troligt fjällöpning i morgon, vilket jag ser fram emot.
Livet efter Tjejmilen betyder som vanligt att jag ställer om ännu mer på höst. Trots det fick jag i år - precis som förra året - springa i shorts på måndagsklubben direkt efter. Men jag undrar om inte det kanske var sista gången? Eller vad tror ni? Igår kväll var det tvärtom dags för pannband, vantar och jacka. Det var inte superkallt, men det var mörkt - mitt första löppass för i år i mörker - och det duggregnade. Jag skulle mysjogga så att frysa var det absolut sista jag var sugen på. Handskarna fick jag ta av efter en stund men resterande var bara skönt att ha. Det kändes lätt fast ändå tungt. Pulsen gick inte upp nämnvärt utan jag kunde förflytta mig med lätthet när det kom till andningen. Kroppen däremot, med för många bitar hemgjord pizza i magen, det var inte kul. Så tungt så tungt, och nästan allra jobbigast den sista kilometern. Som om pizzan växte där inne. Lite lätt illamående faktiskt, men det gick över direkt när jag kom hem. Jag är ovan att träna efter middagen, och jag äter ju rätt stora och energirika portioner, så det är klart att kroppen blev väl lite chockad över att behöva röra på sig i det skicket så sent på kvällen.
Jag har ännu inte anmält mig till Hässelbyloppet den 12 oktober, men mycket talar för att jag kommer att göra det. Träningen rullar på, och jag har sprungit tre gånger den här veckan. Två kvalitetspass, varav ett backpass och ett lite kortare på löpband, och gårdagens mysjogg på 8 kilometer. Min ambition är att fortsätta springa fyra gånger varje vecka, vilket är mycket för att vara jag, fram till loppet går av stapeln. Jag har kommit in ett flow där jag känner mig hyggligt stark och att kroppen är med mig. Det är förvånansvärt få gånger sedan den 1 augusti då jag började springa mer, som jag haft ont någonstans. Det har jag alltid haft problem med förr om åren, att om jag sprungit mer än tre gånger i veckan så har fotleder eller knän protesterat. Kanske är det ett resultat av att jag jobbat så mycket med löpsteget i vinter, att jag springer "skonsammare"?
Nu är det fredag och helgen knackar på dörren! Vad ska du göra? För min del väntar högst troligt fjällöpning i morgon, vilket jag ser fram emot.
Kommentarer