Tankar inför Hässelbyloppet

Jag älskar verkligen att springa lopp! Det gör så mycket för mig både när det gäller att hålla igång med träning innan, men också känslan under själva tävlingen. Ofta njuter jag riktigt av löpningen, och springer med ett leende på läpparna. Särskilt i början, då jag är pigg och bara kan hänga med i klungan av andra löpare, och låta dem göra grovjobbet.

Trots det drabbas jag nästan alltid av "tävlingsångest". Jag nojar massor och tycker nästan att det är lite obehagligt innan. På söndag är det dags för Hässelbyloppet och jag har redan börjat tvivla på mig själv och jag har massvis med fjärilar i magen. Jag vet att träningen är gjord, och att jag inte kan förändra något nu sista veckan, mer än att försöka se till att jag har rappa, pigga ben. Det ska jag försöka locka fram genom att träna färre och kortare, men snabbare pass. Sista två veckorna har jag sprungit fem pass i veckan, vilket är en rejäl ökning för min del. Vi får se om det slår tillbaka genom att jag inte hinner vila upp mig nu denna vecka, eller om det har varit bra. Är det någon mer som ska springa loppet?