KÄNNS GÖTT ATT VARA IGÅNG


Så är det. Min vad mår efter allt som varit riktigt bra nu. Jag har inte ont alls längre utan går obehindrat efter drygt 1,5 månaders haltande. Tänk att det ska vara så svårt att ta tag i saker direkt va?! Någon som känner igen sig? Nu får jag förvisso inte springa, eller får och får, jag bör inte. Den uppmaningen lyder jag givetvis. Det finns så många andra sätt att aktivera sig så för min del spelar det ingen roll nu. Det som är viktigt för mig är att lokalisera kärnan till problemet och jobba för att förebygga liknande problem i framtiden. 

Jag har smugit i gång med lite träning den här veckan efter förra veckans totalvila. Det har inte riktigt blivit helt enligt plan, men hyggligt. Prio ligger såklart på övningarna som fokuserar på vaden, som just nu består av att knipa med tårna, rulla boll under foten, rulla boll på vaden och "mjukstretcha". Det gör jag varje dag. Nästa omgång med nålar är på tisdag. Då kommer säkerligen övningarna att justeras så att jag kan fortsätta trappa upp. Jag längtar efter att kunna mysjogga efter en lång arbetsdag. Det gör så mycket för mig mentalt. Att dra till gymmet ger mig inte alls samma känsla. 

Idag är jag riktigt sugen på att premiäråka på mina nya skateskidor. Som ni kanske vet så är det skidskyttetävlingar i Världscupen här i Östersund just nu, så det är säkert en aning trångt i spåren. Är det någon som vet? Går det att åka någonstans som motionär eller är det bara tävlingsspåren som är preppade?

Kommentarer