BACK TO BASIC

När jag 2011 tränade inför Göteborgsvarvet och började blogga om hela den resan så var det som att skriva träningsdagbok på nätet. Ett sätt att hålla koll på min egen träning och också använda just offentligheten som en morot till att faktiskt ta mig ut på de där passen, för hur ska man kunna skriva träningsdagbok på nätet utan att träna liksom, det blir ju väldigt lite att skriva om då helt enkelt. Sedan hände något förra hösten och jag var less på att träna, less på att rabbla upp vad jag tränat, less på att folk kanske tyckte att det var skryt, varför jag nu plötsligt brydde mig om sånt. Jag bryr mig generellt väldigt lite om vad andra tycker om mig. Kanske var det bara en ursäkt jag tog till? Kanske var jag influerad av hela den där bloggdebatten om vad man sprider, vilket ansvar man har och så vidare. Jag vet inte. Jag slutade i varje fall att regga träningen regelbundet på bloggen. På gott och ont. När man inte skriver upp sin träning så har jag märkt att det är som att jag tappar en dimension. Det blir svårare att hålla koll på att det blir variation i träningen (skadeförebyggande) men det är också svårt att avgöra hur man ligger till mot tidigare år, då man inte har något handfast att jämföra med. Allt måste jag ha i huvudet och det har på sätt och vis varit stressande för mig. 

Men nu är det nytt år och jag tar på många sätt och vis ett omtag. Det blir back to basic här med min träningsdagbok på nätet. Jag kommer från och med nu att lägga upp mina Veckoplaner där jag redogör för tänkt träning, och sedan i takt med att veckan går reviderar så att utförd träning framgår.

Back to basic på mer än ett sätt. Jag hittade denna gamla favorit långt in i byrålådan. Min absolut skönaste träningstisha från Reebok fick göra mig sällskap till gymmet igår kväll

Kommentarer

Helena sa…
Tycker jag att du gör helt rätt i! Du inspirerar och absolut uppfattar jag inte det som skryt. Även om jag inte springer ger din blogg mig mkt!