KÄRA DAGBOK ELLER NÅT
1 januari 2015. Nu är du här.
En ny dag, ett nytt år. En bok med nya sidor att fylla. Vad vill jag? Vad ska jag göra? Hur ska året bli? Det är frågor jag har grunnat på ett tag. Nyårslöften har jag aldrig avgett men i ett gäng år nu så har jag inför varje årsskifte skrivit min önskelista. Där spaltar jag saker jag vill uppleva, få, köpa, genomföra eller vad det nu kan vara. Jag skriver stort och smått, både enkla saker som jag egentligen kan ta tag i direkt, men också sådana där riktiga drömmar - storslagna visioner, som man undrar om det ens någonsin är möjligt. När jag är klar med listan lägger jag undan den och tittar sällan förrän ett år har gått. Då kan jag bocka av en hel del av punkterna, ibland även de som när året började kändes ouppnåeliga. Det är fascinerande på ett vis.
Det nya året har börjat, och jag inledde det med att springa! Det fick bli en viss omkastning i veckans träningsplan således. Sittcykel i 20 minuter som uppvärmning och sedan upp på bandet för att bränna av 20 x 30 sekunder. Det blir totalt 10 minuters springtid, en ökning med 2 minuter sedan passet i måndags. Jag höll 5:00 på de 10 första och sedan 5 st i 4:45 + 5 st i 4:30. Dessvärre kände jag lite i vänster hälsena, inte uppe i vaden där jag brukar ha ont, men säkerligen är det ett tecken på att fart eller mängd kan ha varit lite i överkant. Jag är fortfarande svag, jag får inte glömma det.
Jag har kommit på att sådana här vibrationsträningsmaskiner funkar svinbra som massageapparat för vaderna, så jag ligger på en sådan efter varje pass. Eftersom båda mina vader är ganska stumma och korta så ger jag dem kärlek, men vänstern får mest. Så efter några minuter på den och ordentlig streck så känns det nu okej, men klart är att det inte blir något mera spring förrän nästa vecka. I morgon blir det helvila och till helgen hade man ju velat åka skidor, men förutsättningarna för det ser inte så ljusa ut just nu då snön tinar bort.
En av de punkter jag skrivit upp på min lista för 2015 är att jag ska lyssna mer på poddar. Som med allt man ska göra mer av måste man göra annat mindre. Prioritera ni vet. Så jag har bestämt att dra ner lite på mitt ljudbokslyssnande för att ge plats för inspirerande poddar. Jag startade det nya året med att lyssna på Petra Månströms Marathonpodden och hennes intressanta möte med Tove Langseth. Vilken kvinna hon är Tove. Jag började genast följa henne på insta (@tovelangseth). Man kan ju liksom inte låta bli att gilla någon med bångstyrigt svintohår som mitt liksom. Det var perfekt lyssning under träningspasset och de tio uppvärmningsminutrarna med urtrist trampande blev tjugo utan att jag hann märka det. Det är vad jag kallar bra lyssning!
En ny dag, ett nytt år. En bok med nya sidor att fylla. Vad vill jag? Vad ska jag göra? Hur ska året bli? Det är frågor jag har grunnat på ett tag. Nyårslöften har jag aldrig avgett men i ett gäng år nu så har jag inför varje årsskifte skrivit min önskelista. Där spaltar jag saker jag vill uppleva, få, köpa, genomföra eller vad det nu kan vara. Jag skriver stort och smått, både enkla saker som jag egentligen kan ta tag i direkt, men också sådana där riktiga drömmar - storslagna visioner, som man undrar om det ens någonsin är möjligt. När jag är klar med listan lägger jag undan den och tittar sällan förrän ett år har gått. Då kan jag bocka av en hel del av punkterna, ibland även de som när året började kändes ouppnåeliga. Det är fascinerande på ett vis.
Det nya året har börjat, och jag inledde det med att springa! Det fick bli en viss omkastning i veckans träningsplan således. Sittcykel i 20 minuter som uppvärmning och sedan upp på bandet för att bränna av 20 x 30 sekunder. Det blir totalt 10 minuters springtid, en ökning med 2 minuter sedan passet i måndags. Jag höll 5:00 på de 10 första och sedan 5 st i 4:45 + 5 st i 4:30. Dessvärre kände jag lite i vänster hälsena, inte uppe i vaden där jag brukar ha ont, men säkerligen är det ett tecken på att fart eller mängd kan ha varit lite i överkant. Jag är fortfarande svag, jag får inte glömma det.
Jag har kommit på att sådana här vibrationsträningsmaskiner funkar svinbra som massageapparat för vaderna, så jag ligger på en sådan efter varje pass. Eftersom båda mina vader är ganska stumma och korta så ger jag dem kärlek, men vänstern får mest. Så efter några minuter på den och ordentlig streck så känns det nu okej, men klart är att det inte blir något mera spring förrän nästa vecka. I morgon blir det helvila och till helgen hade man ju velat åka skidor, men förutsättningarna för det ser inte så ljusa ut just nu då snön tinar bort.
En av de punkter jag skrivit upp på min lista för 2015 är att jag ska lyssna mer på poddar. Som med allt man ska göra mer av måste man göra annat mindre. Prioritera ni vet. Så jag har bestämt att dra ner lite på mitt ljudbokslyssnande för att ge plats för inspirerande poddar. Jag startade det nya året med att lyssna på Petra Månströms Marathonpodden och hennes intressanta möte med Tove Langseth. Vilken kvinna hon är Tove. Jag började genast följa henne på insta (@tovelangseth). Man kan ju liksom inte låta bli att gilla någon med bångstyrigt svintohår som mitt liksom. Det var perfekt lyssning under träningspasset och de tio uppvärmningsminutrarna med urtrist trampande blev tjugo utan att jag hann märka det. Det är vad jag kallar bra lyssning!
Kommentarer