MITT I LIVET

Just nu är det mest fokus på den Sara som inte har träningskläder på sig. Som springer till kaffeautomaten i stället för i skogen. Som lär känna nya människor i verksamheten i stället för att hänga i gymmet. Jäkligt gött det också om jag får säga det själv

Mitt i livet eller kanske hög på livet. Där är jag. Förra veckan var helt galen på många sätt. Men också fantastisk. Därav lite tomt här på bloggen. Jag är mitt inne i en stor förändring just nu då jag byter jobb. Det knepigaste är att jag byter företag men det är inom samma koncern, vilket gör att mycket är sig likt men annat helt olikt. Till exempel har jag fortfarande samma kontor de dagar jag arbetar här hemma i Östersund. Jag sitter i samma korridor som mina gamla kollegor. Nu är vi fortfarande kollegor i koncernen men jag har andra arbetsuppgifter. Det gör saker och ting lite knepigt. Vi måste bryta gamla mönster. Jag kan inte fatta beslut i frågor som förut var mina och nu någon annans. Jag kan inte slentriansvara ja på en fråga utan måste hela tiden fundera, är det jag som ska svara nu eller ska jag hänvisa? Är det här en uppgift för mig i min nya roll eller ber man mig för att man är van mig från min gamla roll?

Sedan är det helt fantastiskt att få åka till nya ställen, träffa nya människor och se andra delar av koncernen. Förra veckan var jag bland annat i Västerås på huvudkontoret för att lära känna gänget där nere, mina nya kollegor. Ett riktigt bra gäng som välkomnar en med öppna armar, som nyfiket undrar vem jag är och vad jag ska göra. Sådant som jag just nu knappt vet själv, eller jo, men det är inte helt lätt att vara ny på jobbet alltså. Jag har glömt bort allt det där. Det känns lite som när man är barn och testar gränsar, för att hitta sitt ramverk på något vis. Vad ska jag göra, hur långt kan jag gå, vad händer om jag gör si eller säger så? Spännande. Energikrävande. Att bygga relationer med nya människor är intressant. Vad betyder det när hen säger si och hur tolkar jag det när hen gör så? Det är som att lägga ett tusenbitarspussel och varje dag händer det något. Antingen får man ner fler bitar, eller så får man riva upp och inse att man gjort fel. Det är till att backa bandet och göra om vissa delar eller kanske allt.

Det sägs (vem har sagt det förresten?) att man ska byta jobb vart femte år ungefär för att hålla motivationen och engagemanget på topp. Nu har det sällan varit ett problem för mig, men nu "bara blev det så här" att jag bytte jobb efter snart 6 år på mitt förra. Jag har lärt mig otroligt mycket, framförallt tack vare de människor jag har haft förmånen att få arbeta tillsammans med. Därför är det jag ser mest fram emot nu just det här att få arbeta med nya människor, eftersom jag tror att jag kommer att utvecklas av det. Även om det kan vara lite besvärligt i början innan man hittat sina roller.

Nä, nu är det dags att ta sista klunken mörakaffe, kavla upp ärmarna och kicka igång den här dagen!

Kommentarer