Det är nästan så att jag börjar bli lite trött på mig själv. Ibland känns det som om allt jag skriver är härligt, lysande, grymt och fantastiskt. Men kan det annat vara den här årstiden?
Ljuset, solen och den blå himmlen. Det är magiskt. Jag har känt mig lite trött de senaste veckorna vilken möjligen kan ha att göra med att burken med
D-vitamin där hemma är slut och jag har helt missat att beställa nytt. Någonstans tänkte jag kanske också att jag inte behövde nu när vi går mot allt längre dagar. Samtidigt vet jag sedan förut att just våren kan vara så för mig. Jag minns när jag var yngre och folk pratade om höstdepression och "mörka november", vilket jag aldrig har känt av. Men våren däremot. Jag vet inte vad det är men mitt sömnbehov blir alltid lite större då. Som om jag
laddar batterierna på riktigt. Den här veckan har jag dagar på kontoret och får möjlighet att sätta rutiner på ett annat sätt än när jag är på resa. Vädret ska vara bra också så jag bestämde i söndags kväll att det får bli cykel som transportmedel till och från jobbet, och om jag hinner på lunchen så ska jag ut och gå en kortis eller sitta i solen på uteplatsen som vi har på baksidan kontoret.
Det gäller att ta vara på de fina dagarna om man har möjlighet. Vårvintern är förhållandevis kort så jag tänker passa på att njuta allt jag kan!
Kommentarer