DET OMTALADE CYKELFIKAT

Jag har tydligen gått och blivit en sådan där som gärna cyklar iväg och äter eller fikar. En sådan som Ida och jag brukar skoja om. "Den gubben har säkert cyklat två kilometer hemifrån till detta fik för att verka proffsig. Efter 3 wienerbröd och en kaffe cyklar han hem igen och känner sig så himla duktig i sin snabba outfit på en cykel i 50 000-kronors klassen". Nu har jag inte en cykel i den prisklassen och inte byter jag om till träningskläder heller om jag bara ska cykla några kilometer, men ändå. Känslan har infunnit sig en gång eller två att jag nu blivit en "sån". Förövrigt tycker jag inte att det skulle vara så himla fel. Så länge man faktiskt har råd att köpa en så dyr cykel så ska man göra det, oavsett om man bara tänkt cykla en kilometer eller två. All motion är som sagt bra motion, bättre än ingen. Det vill jag verkligen poängtera. Och en dyrare cykel är generellt trevligare att cykla på, så you go!

Jag gillar cykelfika mer än jag ser ut att göra på just den här bilden. En kaffe med något gott till slår som aldrig riktigt fel

Tillbaka till mitt eget cykelfikande. Det är ju som ganska trivsamt att köra ett lugnare långpass tycker jag, med stopp för ett fika eller en lunch, antingen mitt i eller alldeles på slutet. Igår hade jag kollat ut en runda på google maps som skulle bli ca 55 kilometer (nu tog vi ett par kortare extraslingor bla i Krokom där vi körde upp till Hissmofors, så det landade i slutändan på ca 58 km) där vi skulle åka över Rödön. Jag såg framför mig hur vi skulle stanna till på Jordgubbslandet på Rödön, där vi skulle sitta ute i solen och dricka kaffe och äta färska jordgubbar. Problemet var att jag hade glömt att förhandsavisera Lars om det så när vi väl var där låg han så långt framför mig att det inte var någon mening att börja ropa. Inget stopp där alltså.

Google maps för att "förhandskolla" lite på turen. Det kan vara bra att ha ungefär koll på hur långt man ska

Men vi backar bandet lite. Om fredagens cykling var trevlig på alla sätt och vis så var gårdagens tvärtemot. Ohyggligt ont i röven fick jag av någon anledning och redan efter två mil hade jag skavsår på insidan ljumsken/låret till vänster. Fick krångla med sittställningen på alla vis tills jag någon mil senare hittade ett sätt som fungerade hyggligt. Humöret blir inte precis på topp när det gör ont kan man väl säga. Dessutom hade jag tyvärr inte mina snabba ben med mig heller. Inte så att de var stumma eller så de hade bara inget tempo i trampningarna. Segt som kola. Nog om det dåliga. Vädret var helt perfekt för cykling. Solsken men inte för varmt. Jag hade kläder med korta ben och ärmar och en vindväst på, vilket var precis lagom. Turen som vi cyklade är asfalt hela vägen, vilket väl inte är superkul på mtb men utsikten. Jag säger bara det! På den här vändan får man verkligen njuta av det som är speciellt med en sommar i Jämtland! Gröna ängar, Storsjöns spegelblanka och blå yta med snöiga fjälltoppar i bakgrunden. När vi åkte bort över Ösabacken kunde vi se ut över allt det vackra och där även blicka mot Rödöbron som vi skulle ta på vägen hemåt. Jag önskar att jag hade haft humöret med mig. Då hade jag säkert stannat och fotat en del av allt detta, men nu får ni ta er och ut uppleva det själva i stället.

Lars äter LCHF-tårta med lakrits och citron och en rawfood-kaka med blomkål (!) på Jaktstugan

Något cykelfika blev det som sagt inte på Rödön men väl hemma i stan igen gjorde vi ett stopp på Jaktstugan. De var precis i färd med att stänga för dagen men vi fick köpa med oss några tårtbitar och en kaffe i pappmugg och sitta i solen på deras terrass ändå. De har så bra service och gott fika. Turen kunde inte ha avslutats bättre! Jag kan varmt rekommendera Jaktstugan till alla fikasugna i Östersund.