GOD MORGON
Jag är så glad och tacksam över att motivationen till att gå till gymmet och faktiskt träna (läs: ta ut mig) tycks ha återvänt. Eller iallafall gör återbesök på någorlunda regelbunden basis. De senaste åren, egentligen sedan 2013 då jag sprang marathon senast, så har jag inte tränat varken särskilt strukturerat eller hårt. Jag älskar mina myspass, missförstå mig inte, men jag ser tillbaka på den där tiden då jag motiverade mig till att ensam köra tuffa intervaller och styrkepass där jag pressade mig själv till att öka vikterna eller antal repetitioner. Nu för tiden tränar jag med målsättning att ha en god hälsa, vilket absolut inte är fel, men då blir det heller sällan några tuffare träningspass för en som är lite halvslö som jag och gärna glider undan sådant som inte är absoluta måsten.
Igår hade jag egentligen tänkt att ut och jogga lite men när regnet stod som spå i backen så la jag om planen till ett inomhuspass som blev riktigt bra. Jag körde först fartlek på cykel i 30 minuter. Jag lyssnade på musik och lät låtarnas längd avgöra, så att vid varje låtbyte sänkte jag kadensen lite, tog lite vatten och pustade, för att sedan gå på igen med tempo. Efter cykel blev det löpband, 14 x 30 sekunder i hög fart följt av 30 sekunder ståvila. Det kändes väldigt ovant att springa i 3:30 min/km, som jag höll på slutet, då det nog var ett tag sedan jag var uppe i den farten, men fötterna vande sig efter ett tag. Det var nästan stappligt och det kändes som om jag skulle snubbla på mig själv. En märklig känsla men det var faktiskt riktigt kul att springa igår. Jag fick en sådan där härlig minnesbild av hur det var där 2011-2013 då jag körde mycket på löpband, och var riktigt stark.
Sedan var det dags för styrka också. Ben, balans, rygg och axlar stod i fokus. Jag blandade tunga övingar med kroppsviktsövningar där syftet är balans och stabilitet. Det blev tillslut en riktigt kul dag på gymmet, trots att känslan när jag gick dit inte alls var bra. Kanske var det just därför? Hur som helst lämnade jag efter drygt en timme, kanske en och en halv, på ett strålande humör. Tack träningen för det!
Igår hade jag egentligen tänkt att ut och jogga lite men när regnet stod som spå i backen så la jag om planen till ett inomhuspass som blev riktigt bra. Jag körde först fartlek på cykel i 30 minuter. Jag lyssnade på musik och lät låtarnas längd avgöra, så att vid varje låtbyte sänkte jag kadensen lite, tog lite vatten och pustade, för att sedan gå på igen med tempo. Efter cykel blev det löpband, 14 x 30 sekunder i hög fart följt av 30 sekunder ståvila. Det kändes väldigt ovant att springa i 3:30 min/km, som jag höll på slutet, då det nog var ett tag sedan jag var uppe i den farten, men fötterna vande sig efter ett tag. Det var nästan stappligt och det kändes som om jag skulle snubbla på mig själv. En märklig känsla men det var faktiskt riktigt kul att springa igår. Jag fick en sådan där härlig minnesbild av hur det var där 2011-2013 då jag körde mycket på löpband, och var riktigt stark.
Sedan var det dags för styrka också. Ben, balans, rygg och axlar stod i fokus. Jag blandade tunga övingar med kroppsviktsövningar där syftet är balans och stabilitet. Det blev tillslut en riktigt kul dag på gymmet, trots att känslan när jag gick dit inte alls var bra. Kanske var det just därför? Hur som helst lämnade jag efter drygt en timme, kanske en och en halv, på ett strålande humör. Tack träningen för det!
Kommentarer