ÅRETS KRÄFTSKIVA
I lördags när vi klev upp åt vi en lättare frukost (chiapudding och kokt ägg) än vad som annars brukar vara standard vid våra långa helgfrukostar hemma. Vi hade nämligen siktet inställt på ett pass i gymmet innan vi skulle åka till Brånan och gå på årets kräftskiva hos systeryster i stugan. I vår familj har vi ingen tradition från när vi var små av att äta kräftor, så vi har fått införa det nu som vuxna. Jag roade mig med att läsa på lite om det här med kräftskivor, eller kräftfest ock kräftkalas som det också heter. Det är tydligen i grunden en svensk tradition men som också finns i Finland och Norge ("Krepselag").
Huvudrätten utgörs såklart av hela kräftor kokade i en lag, bestående av saltat vatten, eventuell öl, rikligt med dillkronor och andra kryddor. Jag läste att i stora delar av Sverige äts flodkräfta och signalkräfta, som är rödare i färgen efter kokning, medan vid västkusten äts vanligtvis havskräfta. Det förklarade en del bilder jag såg på sociala medier i helgen. Våra kräftor var röda men jag såg andra som var väldigt ljusrosa. Själv är jag ingen kräftätare av rang. Skaldjur generellt var jag nog närmare trettio innan jag började äta, och fortfarande har jag inte kommit så mycket längre än till färdigskalade räkor eller kräftstjärtar i lake som köps på burk i affären.
Förutom hela kräftor hade vi mycket smarrigt på bordet, så det gick inte precis någon nöd på mig. En kräftröra på just kräftstjärtar och citronmajonäs, het kräftaioli, kokade blåmusslor (som jag förvisso inte heller åt), grönkålschips, västerbottenostpaj, rom, creme fraiche och rostat bröd. Barnen åt grillad korv i bröd, men jag vet inte precis om det kan anses som ett traditionellt tillbehör på skivan.
Tydligen var det tidigare reglerat i lag i Sverige vilka tider på året kräftan var lovlig att fiskas. Det kommer jag i håg att jag egentligen visste nu när jag läste det. Kräftpremiären inföll då den första onsdagen i augusti. Lagen avskaffades så sent som 1994 men många håller fortfarande på traditionen att inte äta kräftor före kräftpremiären. För mig så är lite av en traditionsnörd när det gäller vissa saker, exempelvis jul, så passar det mig ganska bra. Nu ser jag redan fram emot nästa år!
Huvudrätten utgörs såklart av hela kräftor kokade i en lag, bestående av saltat vatten, eventuell öl, rikligt med dillkronor och andra kryddor. Jag läste att i stora delar av Sverige äts flodkräfta och signalkräfta, som är rödare i färgen efter kokning, medan vid västkusten äts vanligtvis havskräfta. Det förklarade en del bilder jag såg på sociala medier i helgen. Våra kräftor var röda men jag såg andra som var väldigt ljusrosa. Själv är jag ingen kräftätare av rang. Skaldjur generellt var jag nog närmare trettio innan jag började äta, och fortfarande har jag inte kommit så mycket längre än till färdigskalade räkor eller kräftstjärtar i lake som köps på burk i affären.
Förutom hela kräftor hade vi mycket smarrigt på bordet, så det gick inte precis någon nöd på mig. En kräftröra på just kräftstjärtar och citronmajonäs, het kräftaioli, kokade blåmusslor (som jag förvisso inte heller åt), grönkålschips, västerbottenostpaj, rom, creme fraiche och rostat bröd. Barnen åt grillad korv i bröd, men jag vet inte precis om det kan anses som ett traditionellt tillbehör på skivan.
Tydligen var det tidigare reglerat i lag i Sverige vilka tider på året kräftan var lovlig att fiskas. Det kommer jag i håg att jag egentligen visste nu när jag läste det. Kräftpremiären inföll då den första onsdagen i augusti. Lagen avskaffades så sent som 1994 men många håller fortfarande på traditionen att inte äta kräftor före kräftpremiären. För mig så är lite av en traditionsnörd när det gäller vissa saker, exempelvis jul, så passar det mig ganska bra. Nu ser jag redan fram emot nästa år!
Kommentarer