ÅSSÅ VAR DET JU DEN DÄRA CYKELVASAN (del 1 av 2)

Dagarna har gått och jag börjar få lite distans till loppet. Jag har inte riktigt kunnat sätta fingret på om jag varit nöjd med min insats eller inte, vilket delvis kanske är ett resultat av att jag inte hade satt tillräckligt tydliga mål. Det jag ville göra, och på förhand hade uttalat för mig själv, var att spöa minst 1 av 3 kollegor som också körde loppet. Jag var före dem alla, och således nöjd över det. Vad jag däremot inte har kunnat förlika mig med är hur loppet förflöt och hur jag hanterade det, men kanske hade det inte spelat något roll för sluttiden? För någonstans tänker jag ändå att jag hade kunnat cykla snabbare. Det är ju sådant som är så svårt att säga såhär i efterhand. Det är lätt att hamna i tankebanorna "om bara ditten och om bara datten", men OM finns ju faktiskt inte. Det måste jag förlika mig med. Det blev som det blev. Om jag vill så har jag all möjlighet i världen att åka tillbaka nästa år, eller ett helt annat år, med en ny chans att cykla snabbare.

Men nu hoppar vi tillbaka i tiden. Loppet skulle gå av stapeln på fredagen och redan på onsdagen började jag gå in i min bubbla. Det var också då som jag lämnade bloggen och nästan all annan uppkoppling. Lite sporadiskt kollande på insta och facebook men jag slutade läsa andra bloggar och gick helt in i mina böcker. Vädret var fantastiskt så jag spenderade både stora delar av onsdagen och torsdagen på stugans veranda. Här kopplade jag av. På torsdags eftermiddagen tog jag ut benen på en kortare tramprunda, och de kändes helt okej. Den onda röven likaså. Efter en dusch och lite käk drog vi ner till Experium för att hämta ut nummerlapp och chip samt möta upp Micke, Tomas och Jens - mina kollegor. Alla var mer eller mindre taggade inför loppet och jag gick upp i varv av stämningen. När vi kom tillbaka till stugan igen så fixade Lars lite med min cykel medan jag stekte pannkisar. Det blev mat rätt sent och jag var speedad. Mer uppe i varv än jag tror att jag varit inför något lopp förut. Jag kunde helt enkelt inte somna. När jag väl slumrade in så var det en orolig sömn och jag vaknade flera gånger under natten. Inget drömscenario precis. 

Nummerlapp på ryggen, nummerskylt på cykeln åsså tidtagningschip på vänster vrist. Det gäller att komma ihåg allt

Tävlingsdagen
Jag klev upp på tid enligt plan. Min start skulle vara i startled 2 kl 12:05, vilket givetvis var alldeles för långt fram. Det var ett resultat av en överoptimistiskt chef i samband med anmälan då man skulle uppskatta sin tid. Han påstod att han skulle köra på 3:50 och eftersom vi skulle tävla mot varandra var jag ju "tvungen" att skriva samma tid, även om jag var ganska säker på att det inte var realistiskt för min del. Jag var lite trött men inte så farligt ändå med tanke på natten. Hade lite svårt att få ner frukosten. Tidigare under veckan hade vi ätit riktiga brakfrukostar men nu slank det bara ner en pytteliten macka, några bacon och en halv skål med chiapudding. Åsså en resorb - alltid resorb på tävlingsdagar!

Laddad innan start! Nervöskissade bara en gång och livet kändes på topp i värmen

Lars hade redan tidigare under veckan konstaterat att hälsan inte var på topp. Lätt förkylningskänsla hela tiden och en farhåga om att 9,5 mil cykel i fullt blås skulle vara allt annat än smart så valde han att avstå. Inte mig emot eftersom det skulle innebära bra stöttning för mig utefter banan. Vi hade bestämt med kollegorna att det skulle komma förbi och åka med oss till starten, och allt förlöpte enligt plan. Det var möjligen en aning trångt i bussen, men "ingenting är omöjligt" som vi säger på jobbet! Micke och jag skulle starta i samma startgrupp och sedan skulle Tomas och Jens ut 40 minuter efter oss.

Berga By till Evertsberg

Starten gick och jag höll min plan att ta det lugnt i backarna efter start. Det gick lite segt uppåt på asfaltsväg i flera kilometer, men den typen av backar är jag bra på så det var lätt som en plätt. Kollegan släppte efter någon kilometer och därefter var jag "själv". Jag kände mig så stark och var glad att jag fått med mig mina "snabba ben". Jag hängde med i klungor och trampade på med bra tryck. Det var så kul och jag kände att det är ju precis det här jag har tränat på - grusvägsrally. Lars mötte upp i Mångsbodarna och jag var lyriskt när jag svischade förbi. Taktiken som jag bestämt innan var att jag skulle dricka vatten på kontrollerna och därimellan fylla på med min salt- och resorbblandning som jag hade på cykeln. En sak som jag vet mycket väl sedan tidigare men inte följde i det här loppet är att uppgjord taktik och strategi är bra om man följer... Det som hände i min eufori var att jag inte stannade för att ta vatten vid depåerna utan jag körde bara på och drack i stället ur min flaska. Mentalt ställde jag in siktet på varje kontroll och räknade ner kilometrarna tills jag skulle se Lars nästa gång. Det gör oerhört mycket för mig mentalt att jobba mot delmål och att ha någon som finns med längs banan. Allt gick som sagt bra under denna första halva av loppet, och jag riktigt njöt där ute på Vasaloppsarenan.

Starten har gått och jag har påbörjat resan mot Mora. Cykelvasan öppet spår - årets stora mål - är äntligen igång!

Men hur gick det sedan? Ja, det får du veta inom kort!

Kommentarer