ATT BRYTA EN NEGATIV TANKESPIRAL (åtta anledningar till att cykla igår kväll)

Det är lätt att en bara fokuserar på det en inte kan göra. Jag har märkt det både hos mig själv och andra. Vid en skada så harvar en på i tunga tankar om hur gärna en skulle vilja göra ditten och hur gärna en skulle vilja göra datten. En kommenterar på sociala medier "ååå jag önskar att jag också kunde men du förstår jag har ju...." åsså kommer hela raddan av anledningar. Det gäller förresten inte bara träning utan allt i livet. Ibland vill en ha det en inte kan få, men missar att uppskatta allt en redan har. Igår tyckte jag lite synd om mig själv en stund och började grotta ner mig i sådana där tankar, men så vaknade jag till lite där och bestämde mig att vända på steken. Jag ville göra en massa saker som jag inte kan eller bör just nu och det var svårt att släppa tankarna på det. Att cykla rekommenderas egentligen inte vid hälseneproblem men om en bara anpassar det lite och tar det lugnt så går det. Inget ståcykla, ingen tung belastning (dvs helst inte så backigt) och försiktig med rundtrampet så att det inte sliter så mycket. Och givetvis justera clipsen på skorna så långt in under foten som möjligt. Med alla de "förbuden" lät det så tråkigt med cykel att det kändes som om jag hellre ville sitta hemma och sura. Jag gjorde då en lista i huvudet, om en är riktigt nere och lite bitter kan en behöva skriva ner den - med penna eller tangentbord - för att på riktigt pränta in i skallen att det här är bra. Min lista var såhär:

ÅTTA ANLEDNINGAR TILL ATT JAG SKA CYKLA IKVÄLL
* För att piggna till
* För att få frisk luft
* Passa på att vara ute i solen och tanka D-vitamin
* För att det är roligt
* Det kan vara sista riktigt varma och fina sommarkvällen i år
* För att röra på kroppen efter många timmar stilla på kontoret
* För att mjuka upp den stela hälsenan lite
* För att jag vill

Och vet ni, när jag hade upprepat den där listan i huvudet tillräckligt många gånger så trodde jag på den och jag kom ut på den där cykelturen utan problem. Den blev dessutom mycket längre än jag hade tänkt. I nästan två timmar var jag ute och trampade, inte fort inte hårt, men det skulle jag ju inte heller. Jag skulle ju bara ut och andas, njuta. Och som jag gjorde det. Vilken fantastisk sommarkväll. Jag ångrade mig inte en sekund. Det finns ett ordspråk som är något i stilen med att det inte handlar om att aldrig falla, utan om att kravla sig upp efter varje gång. Tänk på det. Att vara psykiskt stark är inte att aldrig hamna i negativa tankebanor, det gör vi alla. Att vara stark är att kunna identifiera när en har trillat dit och sakta men säkert göra allt en kan för att vända ryggen till det negativa och i stället fokusera på något positivt. Det är inte lätt i början men precis som mycket annat så går det att träna upp den förmågan. Om en inte klarar det på egen hand så tycker jag att en ska ta hjälp. Att gå hos en coach eller terapeut och jobba med sina tankemönster kan vara mycket lärorikt och framförallt berikande. LEV GOTT. TÄNK SNÄLLA TANKAR. NJUT.

Var det sommarens sista riktigt fina kväll? Om så blir fallet så tar jag med mig minnet av en härlig cykeltur, en sådan där njutarrunda