DO MORE OF WHAT MAKES YOU HAPPY

Det är väl ganska självklart egentligen? En väljer ju själv vad en gör med sin tid och då är det väl smart att välja sådant som gör en glad? Trots det upplever jag att så många i min närhet gnäller över ditten och över datten. Ibland blir jag bara så tokig på dessa energitjuvar som bara ser det negativa i allt. Och dessutom gärna kallar sig för realister, för nä, nån pessimist är de minsann inte. Nejdå, det är världen som är åt helvete så det är inte deras eget fel att deras liv är tråkigt. Ibland får jag höra att jag är så äckligt positiv till allt. Att så snart något händer som är hemskt, jobbigt, tråkigt eller rent av åt helvete så ska jag alltid vända på det och komma med något klämkäckt. Ja, jag fattar att det kanske inte alltid passar sig men det är mitt sätt för att uthärda. Att alltid försöka se något gott i det som sker och att aktivt försöka vända motgång till medgång. Jag säger och gör saker som får mig att må bra. Jag tar ansvar för min hälsa och mitt välmående.

På bra humör i morse, men sedan kollade jag mitt facebookflöde. Ibland rinner bägaren över även för mig. Idag är en sådan dag. Nu orkar jag inte vara tyst längre

Men idag är jag också arg. Så idag ska jag gnälla, med motiveringen att jag tror att jag kommer att må bättre när jag har fått det här ur mig. Då hoppas jag kunna gå tillbaka till att vara glad igen. Jag är arg på världen. På Sverige. På Östersund. På mina vänner. På facebook. Jag är trött på att vakna och titta i mitt flöde och se hur allt spårar ur. Jag är trött på att se bilder på utlandsreggade bilar som stannat för att tanka på en mack i en liten by på landsbygden, och så har någon lagt ut den tillsammans med en varningstext "VARNING! Såg den här skåpbilen nere på macken. Lås era förråd och håll uppsikt åt varandra. Det kan vara en stöldliga som är ute på turné". Jajemänsan, klart som faan att det KAN vara det, men den lilla gröna Renaulten som stod bredvid med två svenskar i kan också vara ute på stöldturné. Ingen fotar den och lägger ut på facebook med en varnings-text. Hur skulle du känna om du var på bilsemester i Europa och var än du kom så såg folk på dig med skepsis. De fotar dig och skickar ut varningar till sina vänner. Ingen hjälper dig när du får problem med bilen. Kanske går de till attack mot dig verbalt eller fysiskt för att du ska åka hem.

Jag är arg. Tidningar, bloggar, TV uppmanar mig som kvinna att "springa säkert". Jag ska inte ha lurar i öronen, inte vara för lättklädd, ha visselpipa när jag springer i skogen, ha nycklar i handen som vapen... osv. Tips på hur du springer säkert. Bullshit. Jag undrar var är tipsen "Så fostrar du dina barn så att de visar andra människor respekt"? Jag är så satans less på att vi i alla lägen fokuserar på symptom istället för orsak. Det är samma som inom hälsa och sjukvård. Jaha, ont i magen, här får du medicin! Se över hur människan lever i stället. Kost, relationer, arbetssituation och livsinställning. Om man får bukt med allt det och smärtorna kvarstår ja då kanske det är medicin som gäller, men långt ifrån alltid. Vi har så bråttom. Är inte beredda att lägga varken tanke eller kraft åt att komma åt grundproblematiken. Vi slätar över. Tillbaka till våld mot löpande kvinnor och att vi ska skydda oss. Vi har redan statistiskt sett det bästa skyddet bara genom att vara kvinnor, om jag förstått saken rätt. Öppet våld (ute i samhället) såsom misshandel och den typen av överfall är nämligen vanligast mot män. Män som misshandlar män. Var är tipsen i media till män om hur de ska skydda sig? Jag blir bara så trött. Vi skrämmer upp flickor från barnsben, lär dem att alltid vara rädda. Att alltid vara på sin vakt. Att pojkar - män - är potentiella förövare. Vi lär dem att de är i underläge. Samtidigt skickar vi signalen till alla pojkar att de är i överläge, att de har makten. Vi vet alla hur viktigt mental träning är för exempelvis en idrottare. Det gäller att träna sig till att tro att en har ett övertag, att en är bättre. För när en står där på startlinjen och är i lika god fysisk form så är det den mentala delen som avgör. Hur tränar en mentalt? Jo, en upprepar för sig själv att en är bäst, att en är i överläge. Vad gör vi med barn? Jo, vi tränar flickor till att tro att de är i underläge och vi tränar pojkar till att tro att de är i överläge. I alla lägen. För att vi använder den här retoriken i samhället "tips till alla kvinnor - så springer du säkert". Bullshit. Så jävla förbannad. Vi kan försöka släta över och fokusera på symptomen, men när ska vi ta tag i grundproblematiken?

När vi ändå är inne på våld och media. Jag kommer inte ihåg när det var, men nu under senaste året. Lokaltidningen slår upp stort om våldet här i stan och har ritat en karta där man har märkt ut "stadens farligaste platser", där det sker mest våld. Varningstexter med vilka gator en ska undvika för att minska risken för att bli misshandlad, eller något i den stilen. Typiskt skrämselpropaganda. Folk blir rädda. Folk blir misstänksamma. Folk tittar sig över axeln när de är ute. Den här artikeln fick ett stort uppslag i tidningen och jag undrar om det inte var på framsidan också. Men så längst ner på sidan, med liten text, så finns en fotnot. Efter att man har målat upp bilden av hur farligt det är att vara ute på stan, då kommer det. För vet ni vad? Statistiskt sett så är den farligaste platsen i hela Östersund HEMMET. Av det våld som anmäls så har den största delen utförts hemma. Av hänsyn till förövarna så skriver tidningen att dessa platser tagits bort från kartan till reportaget. Såklart. Det är kvinnor som misshandlats i sina egna hem, av närstående. Män misshandlas också såklart av närstående. Det är barn som misshandlas av sina föräldrar. Det är kompisar som pucklar på varandra på fester. Men nä, stanna hemma för fasen för ute kan ni inte vara! Där är det farligt. Jag blir så trött.

Att vara rädd. En så naturlig känsla. Klart att vi måste få vara rädda ibland. Precis som vi är ledsna, glada, euforiska eller vad det än må vara. Men jag är trött på att så mycket handlar om att skrämmas. Att sätta skräck i varandra, kanske främst barn och kvinnor. Sluta med det! Snälla. Jag har inga barn. Jag är verkligen ingen expert på barnuppfostran. Jag har inte facit. Men jag har en dröm. Jag önskar att alla barn ska få växa upp och känna sig starka och stolta. Det gäller både pojkar och flickor. Det finns saker i samhället som kan skada oss och det finns människor som är onda eller har onda avsikter. Där behöver vi hitta en balansgång när vi lär barn livet. Vissa är mer räddhågsna från början och andra tycks sakna gränser. Vi kan inte behandla alla lika, utan var och en har sin resa när det gäller att lära sig livet. När de ska lära sig att ta ansvar för sig själva, sitt välmående och sin hälsa. När de ska lära sig att DO MORE OF WHAT MAKES YOU HAPPY. För en sak är jag ganska säker på, det är knappast lyckliga människor som brukar våld mot andra. Jag säger bara en sak, när vi vuxna föregår med gott exempel och visar barnen livet, då ökar chansen att vi skapar barn som vet hur man gör mer av det som gör en lycklig. Nu har jag gnällt klart. Tror jag. Och du som orkade läsa ända ner hit, tack för det.

Kommentarer

Anonym sa…
Jättebra skrivet!