VECKANS PODDWALK OM ATT TRÄNA NÄR EN ÄR SLUTKÖRD

Jag startade min dag med veckans poddwalk, min promenad då jag lyssnar på Träningspodden med Lofsan och Jessica. Vilken tur att jag lyckats planera in den till idag tisdag, just den veckodag då podden av en händelse kommer ut. Veckans avsnitt handlade om att träna när man är slutkörd, något som jag ofta skriver om. Eller snarare skriver jag om det som en förebyggande insats för att motverka att bli slutkörd. Jag har själv de senaste året eller nästan två slutat med större/tuffare prestationsmål där jag sätter upp en träningsplan och följer den under lång tid. I stället tränar jag mer lustbetonat och betydligt mer ostrukturerat och efter dagsform. Om dagen har varit tuff så tränar jag inte hårt eftersom jag vill skona mitt nervsystem. Jag sätter mer genomförandemål, som handlar om att komma ut, istället för att jag ska träna ett visst pass och på en viss intensitet. Om ni hänger med på skillnaden?

Jag vill verkligen uppmana alla som sliter med vardagspusslet (det gör vi väl alla mer eller mindre, eller?) att fundera några vändor kring det som annars diskuteras så mycket, att man "måste" sätta mål och man "måste" utvecklas i sin träning. Nej, man måste faktiskt inte. Om målet är en god hälsa så kan för mycket prestationspress sett över hela livssituationen vara rent av skadligt. Är en pressad på jobbet, i hemmet, har barn med massor av aktiviteter och en ska vara "klassförälder" och baka kakor och faan och hans moster, då kanske det är för tufft att sätta upp att en ska göra klassikern och spöa kollegans tider från förra året. Eller så väljer en bort pressen i nån annan del av livet, byter jobb eller tar städhjälp hemma eller något. Men att pressa sig själv dagarna ut och dagarna in, det fungerar inte i längden. Som alltid handlar det om att prioritera, ett ord jag hört av mina föräldrar hela livet, men jag börjar inse att de hade rätt. Prioritera att må bra!