DET GÅR FRAMÅT

Sakta men säkert börjar jag se ljuset i tunneln. Kanske kanske kanske kommer jag att få ordning på min knasiga vänsterfot. Hälsenan läker som den ska nu och jag försöker sakta men säkert bygga upp den igen. Men att fotleden är i uruselt skick efter "miljontals" stukningar får jag leva med och det kanske kommer att göra att jag inte kan springa så mycket som jag vill. De senaste årens strul med muskler och senor i både foten och vaden visar att belastningen på intilliggande vävnader verkar blir för stor. Men nu ska jag inte måla faan på väggen, det blir ju bättre och bättre nu dag för dag!

Igår fick jag in ett lunchpass gågging, vilket på flera sätt var precis vad jag behövde! Dagsljus och friskluft var mumma för en tröttis. Energinivån fylldes på direkt och jag var både pigg och glad resten av dagen. Upplägget på passet blev 10 minuter rask promenad för att bli ordentligt varm och mjuk i hälsenan och vaden. Sedan 30 x 30 sekunder "löpning" med 30 sekunder promenad mellan varje, och sist men inte minst promenad hem till dörren igen. Allt som allt ungefär 45 minuter. Faktiskt så sprang jag igår. Inte bara tassade. Jag hade ingen klocka på mig som mäter fart men gissningsvis höll jag ca 1 - 1,5 min/km högre tempo på trettiosekundrarna än jag har gjort hittills. Det var ett litet test. Varje gång jag har fått ett bakslag under hösten har varit på grund av att jag råkat glömma bort mig och har sprungit för fort. Men den här gången var det avsiktligt och jag tror att jag höll ihop. Det kändes bra under tiden, bra efteråt och det känns fortfarande bra idag. Hurra!

Kommentarer

Populära inlägg