JULEN ÄR (SNART) HÄR

Hoppla vad tiden rullar på! Nu är det mindre än en vecka kvar till jul och jag har bakat julgodis tre gånger. Har jag kvar något? Jo, lite av gårdagskvällens, men resten har ätits upp för länge sedan. Jag är en sådan som äter upp allt gotta i princip på en gång och rättfärdigar det med att tandläkaren säger att det är bättre för tänderna att äta mycket på en gång än att gå runt och småäta hela tiden. Det finns något positivt med det mesta här i livet och genom att fokusera på det istället för alternativet så mår en mycket bättre tror jag.

Igår hade jag förmånen att få ha V 7 år för mig själv. Oftast är lillebror med och det är såklart mysigt, men det blir något helt annat att ha en åt gången. Att få snicksnacka om allt möjligt och vända och vrida på funderingar utan en liten som avbryter hela tiden. Det var nog härligt för oss båda tror jag. 7-åringens värld består mycket av att läsa på allt och titta på klockan hela tiden. Tydligen. Han har ju just lärt sig läsa och lärt sig klockan, så det är förstås spännande. Vi åkte direkt från fritids till affären för att handla lite inför julgodis-fixandet och det tog lite längre tid än vanligt eftersom han ville läsa på det mesta och dessutom hålla koll på hur länge vi varit inne i affären. Men vi hade ju inte bråttom så det var bara mysigt.

Sedan gjorde vi tre sorters julgodis. V fick välja vad han skulle ha i sina. Det blev chokladgodisar med krossad daim i. Jag gjorde två varianter, dels saffransnötschokladen som jag tipsat om tidigare och en chokladvariant med lingon och kokosflakes som jag smaksatte med pepparkakskrydda. V:s var supergoda när de var riktigt kalla. Vi la ner några smakprov i frysen för att kunna äta dem innan det var dags för honom att åka hem. Han fick förstås packa med sig sina och lämnade stolt över en låda till sin mamma. På den hade han skrivit: Vide julgodis. Förvaras i kylskåp.