MÅ 2016 BLI ETT RÖRLIGARE ÅR

En sak som står på mina önskelista för i år är rörelse. Jag har inte formulerat något mål, appropå inlägget här för ett tag sedan om Smarta mål, utan det är mer av en vision och min ledstjärna. Jag har det i bakhuvudet mest hela tiden. Vad menar jag då med det? Jo, med rörligare tänker jag både på att röra och att bli rörligare. Det vill säga att jag ska röra på mig mera och framförallt i andra rörelsemönster än tidigare så att min kropp blir rörligare! Klart som korvspad va?

Jag har egentligen alltid varit ganska orörlig. När jag var liten låg jag helst inomhus och läste böcker istället för att klättra i träd eller hoppa rep. I takt med att jag blev äldre och sedan ryggopererad så blev jag än mer stilla och kanske framförallt väldigt försiktig i allt jag gjorde rent fysiskt. Att röra på kroppen är därför på många sätt ovant för mig även om jag också idrottat en del genom hela livet med bland annat längdskidåkning och ridning. Eftersom jag är van att leva med smärta, som jag gjort ungefär från att jag var elva-tolv någonting då jag började få ont i mina ben som ett resultat av att jag hade nervinklämningar i ländryggen, så har jag heller inte reagerat så mycket på kroppens signaler förrän jag började få ont på andra ställen. Smärta som kommer av att kroppen mer eller mindre fastnat i låsta positioner för att jag knappt rör på den. När jag rör på en har det alltid varit på samma sätt.

Egentligen började min rörlighetsresa på hösten 2013 då jag gjorde en rörelseanalys hos en sjukgymnast. Jag fick ett stretchprogram som jag gjorde två gånger per dag under en period och fick jättebra resultat av det men sedan när min kropp var redo att ta nästa steg så var inte jag det mentalt. Som så ofta annars var min motivation slut efter en intensiv period, mycket på grund av att jag inte riktigt förstod vikten av att jobba vidare. Det gör jag nu! Det är en sak att ha fått rörlighet nog att faktiskt kunna röra kroppen fullt ut men när den inte är van det så göra den ju inte det om inte jag säger till den. Förstår du hur jag menar? Jag måste ju aktivt använda kroppen fullt ut för annars tappar den förmågan att kunna väldigt snabbt igen vilket var exakt vad som hände för mig.

Under det senaste året, framförallt från sommaren och framåt, så har jag förstått och lärt mig mycket mer. Jag hade riktigt ont i bröstryggen ofta och ibland svårt att somna för att det gjorde ont att ligga ner. All bilkörning, cykling och stillasittande vid datorn hade gjort att mina armar i princip fastnat i en framåtroterad och riktad position. Att blir smärtfri blev ett viktigt mål för mig och plötsligt var min motivation tillbaka! Jag satsade på att röra mig mer i vardagen och framförallt röra mig på andra sätt än jag gjorde innan. Inte så att jag började köra bil sittande baklänges, riktigt så långt har jag inte tagit det, men många saker går att göra på andra sätt. Bara för att ta några exempel så försöker jag stå och jobba så mycket som möjligt när jag är på kontoret. När jag sitter hemma i soffan och tittar på TV eller läser så sitter jag ibland skräddare istället för att sitta nedhasad mot ett gäng kuddar. Ibland sitter jag på golvet i stället för i soffan. Att borsta tänderna går jättebra att göra sittande på huk. Det tog faktiskt bara några veckor med de här små men ack så viktiga förändringarna så var jag smärtfri i bröstryggen. I perioder under hösten har det kommit tillbaka men då vet jag vad som krävs och tar tag i det direkt. Nyckeln för mig har varit att växla position ofta, inte att sluta göra saker. Det tar jag med mig in i 2016 som därför ska bli mitt rörligaste år!

Att sitta på huk med hela foten i golvet är inte så enkelt för en stelis men som med det mesta så funkar det bättre och bättre ju oftare en gör det!

Kommentarer

Populära inlägg