Fortsätt till huvudinnehåll

ORO I KROPPEN

Den här veckan har jag knappt rört på mig alls. Jag har hundra ursäkter såklart nu för varför det blivit så, det brukar en ju ha, till exempel så har det varit väldigt kallt. Klart under minus tjugo och det är kallt på riktigt. Sedan har jag varit på tjänsteresa. Sedan har jag blivit bestulen på min cykel så jag har haft svårt att styra över min egen tid när det gäller att åka till och från jobbet, då det måste fungera med Lars tider också. Ja ni hör ju. Jag har fler grejor att rabbla upp men jag tror att ni fattar att allt egentligen bara är bullshit för självklart hade jag kunnat avsätta en kvart för hemmaträning om jag bara hade tagit tag i det.

Till mig själv har jag varje dag sagt att det inte skadar att vila i några dagar. Nu har jag egentligen inget att vila upp mig ifrån för jag har varken tränat särskilt mycket eller hårt innan, men ni vet det är sådant en säger till sig själv för att det ska kännas bra. Och bra har jag tyckts att det har känts för jag har inget tvång kopplat till min träning. Jag har inga hjärnspöken som gnager och ger mig ångest för att jag inte har rört på mig. Och det är ju bra. Om jag hade haft ett specifikt mål och en träningsplan hade det kanske känts annorlunda men jag rör ju på mig för att må bra i kropp och knopp.

Men nu kommer vi till det stora MEN:et. När en som är van att röra på sig inte gör det på ett par dagar så händer det grejor. Jag har varit på sämre humör i veckan, lite sammanbiten sa min sambo, och jag har själv känt av att en form av oro smugit sig på kroppen. Jag tänkte inte på det så mycket och blev först igår kväll påmind om sambandet med den utebliva träningen. Jag trodde att det var något annat. För då igår, då jag återigen var mycket nära att rättfärdiga ännu en dag utan rörelse men piskade mig själv att köra ett kort tabatapass hemma i lägenheten, det var då allt liksom släppte. Humöret gick upp och kroppen slappnade av på ett sätt den inte har gjort på flera dagar. Jag har sovit dåligt några nätter också. Jag somnar bra men har vaknat tidigt tidigt varje morgon och sedan åkt in och ut i sömnen. Det är säkert också ett resultat av oron i kroppen, den uteblivna fysiska rörelsen som jag är van vid.

Och det är ju så dumt egentligen. För jag vet ju det här. Herregud jag fyller ju 35 om mindre än en månad och en del grejor om mig själv har jag ändå lyckats lära mig under de här åren. Att jag mår bäst av lite lagom rörelse dagligen är en av de lärdomarna. Då är det ju hiskeligt konstigt att jag så lätt glömmer det lite då och då och måste få sådana här aha-upplevelser. Så dumt alltså. Så dumt.

Sammanbiten av tusen olika skäl. Så dumt att glömma bort att den bästa medicinen är så lättillgänglig - RÖRELSE!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tvära kast från helg till vardag, från land till stad

Idag är det tisdag fast måndag liksom. Är du också snurrig efter långhelgen? Jag känner mig inte alls med. Att jag så sent som igår morse skrotade runt i underställ för att sedan sitta ute i skalplagg och grilla lunch över öppen eld känns helt avlägset när jag idag "snajsar" runt i kavaj. Jag körde ner till Stockholm igår kväll och kom fram till lägenheten på Telefonplan lagom till midnatt, för att jobba här den här veckan. En vända till Finland ska också hinnas med innan det blir helg och det är dags för den där halvmaran du vet. Min syster frågade i helgen om det verkligen var så smart att springa den när jag är så, med mina mått mätt, otränad. Det är det kanske inte men vad sjutton, har jag betalat för´t så nog ska jag se till att få valuta för pengarna tänker jag.
Sedan har vi det här med aprilvädret. Jag tycker att efter påsk så är det officiellt vår, så ungefär så tänkte jag när jag packade resväskan och drog söderut. Det gick fel redan när jag närmade mig Uppsala i n…

Kickar igång cykelsäsongen 2017

Dåligt flås och trött i baksida lår, det skulle kunna vara en bra sammanfattning av gårdagens cykling. Härligt och förfärligt, en helt annan. Härligt som i att solen sken och vinden var i det närmsta stilla, men också den typiskt våriga doften på sina ställen. Det som göms i snö och det där du vet. Det luktar som en blandning av lera och hundbajs både här och där. Jag överdriver förstås när jag använder ordet förfärligt, men det rimmade på härligt så det kom liksom ut lite av sig självt.

Nu lät jag kanske lite negativ i min beskrivning av träningen men på det stora hela så var det faktiskt ett grymt gött pass! Det känns bra att ha kommit igång med cyklingen, om denna enda gång i cykelkläder verkligen räknas som att vara igång, men ändå. Det märktes tydligt att jag är ovan. Jag var fortfarande rätt öm i sittbenen efter cykelpendlingen på måndagen, alltså sex dagar senare, men det var mest i början som jag tänkte på det. Jag tog det lugnt, har fortfarande lite sviter i luftrören även om…

Freaking friyeey!

Ofta rusar mina veckor på och jag hinner knappt förstå att det är fredag förrän jag är mitt inne i den. Fredagsfeeling vaddå liksom? Eftersom jag sällan hängt med på att det blivit fredag så har jag definitivt sällan fått några fredagskänslor. Därför har jag bestämt mig för att jag just idag, när jag faktiskt råkar ha väldigt bra koll på vilken dag det är, ska passa på att fira fredag hela dagen. Alltså jag ska såklart jobba, men jag tänker försöka mig på att vara mer medveten liksom. Ähhh, nu blev det flummigt känner jag och svårförklarat, men va sjutton. Det är inte alltid så lätt att hitta orden.

5 saker som jag ska göra idag!Jobba! Har bland annat två möten som jag ser fram emot. Träna! Borde cykla men det ser kallt ut. Kanske springer en vända i stället. Det är inte så noga för mig exakt vad det blir, bara att det blir någon form av motion. Äta gott! Har pizzarester i lunchlådan och i kväll lutar det åt bland annat rödbetor och chevre.Försöka vänja mig vid åsynen av mina neonoran…