Fortsätt till huvudinnehåll

SVÅRA FRÅGOR

Ibland funderar jag mycket på de stora frågorna. Ni vet krig, flyktingkriser och svält. Oftast trattas mina tankar ner till den enskilde människan och gruppens påverkan. Eller den enskildes påverkan på gruppen.

Som beteendevetare så har jag ett brinnande intresse för hur vi människor agerar och hur vi påverkar och påverkas av det sammanhang vi befinner oss i. Alltifrån hur vi formar ideal som vi har med oss i samhället till hur vi formar åsikter, tankar och attityder gentemot egna och andra grupperingar, som i förlängningen kan leda till små eller stora konflikter.

Häromkvällen när jag var ute och gick så var jag arg. Jag insåg plötsligt det där jag skrev om sedan med hur jag blev uppskrämd som liten, något jag nästan hade glömt bort eller i varje fall inte tänkt särskilt mycket på de senaste åren. Vi kom att prata om det på jobbet igår under lunchen, hur jäkla svårt det är med kommunikation med och inför barn. Jag har mest pojkar i min närhet med mina syskonbarn och sambons syskonbarn. Av den enkla anledningen gör jag inte skillnad på dem på grund av kön. Däremot gör jag det på grund av att de är olika som individer och i olika åldrar, vilket är på gott och ont. Att jag behandlar dem olika alltså. Att de är olika som individer är förstås mest bara av godo. Hade Vide och Nilas varit en tjej och en kille hade kön blivit en parameter som jag är ovan vid hos barn i min omgivning. För när jag själv var barn var vi ju bara tjejer i familjen, så då fanns heller ingen könsskillnad bland barn i min absoluta närhet. Däremot blev vi och blir fortfarande olika behandlade av våra föräldrar. Jag har många tankar runt det här men jag har inga givna svar.

LÄS OCKSÅ: Är du aldrig rädd?

Jag har skrivit förut om det här med kroppen och mitt förhållande till den, vikten och mat. Eftersom jag själv inte haft några problem med min vikt åt något håll eller problem med negativa tankar runt min vikt är kanske mer korrekt att skriva, så har jag inte så många egna erfarenheter på när vuxnas kommunikation satt spår. Tack och lov. Det finns ett par tillfällen då jag vet att jag blev ledsen över kommentarer, en då jag var väldigt ung, kanske 3-4 år då en vuxen skämtade om att jag behövde BH eftersom jag hade så mycket "barnhull" och en gång i tonåren då jag fått lite rumpa. Men av någon anledning fick ingen av dessa kommentarer mig att koppla det till vikt och mat. Men det hade det förstås kunnat göra.

Det jag vill komma till är att det så lätt blir fel. Trots att vi har goda intentioner med saker som vi säger eller gör så kan det landa in helknasigt hos mottagaren. Det gäller såväl i kommunikation med vuxna som med barn förstås. Att säga saker i syfte att varna kan sätta skräck på samma sätt som att en vuxens strävan efter att äta hälsosamt kan ge barn ett komplicerat förhållningssätt till mat. Bara med att skriva och publicera det här inlägget kanske jag skrämmer upp en förälder? Faan alltså. Det här är svårt på riktigt.

LÄS OCKSÅ: Barns vikt och matvanor
(som jag läste i morse och som fick mig att spinna vidare på det här med kommunikation med barn)

Ibland blir det helt snurrigt i mitt huvud och jag vet varken ut eller in. Vad sjutton är rätt och vad är fel? Sedan tänker jag också att barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör. Då blir det lite enklare. Om jag föregår med gott exempel, är trygg i mig själv och mina val, då hoppas jag att det smittar av sig på min omgivning - små som stora. Nä hörrni, nu blev det alldeles för komplicerat i mitt huvud så nu måste jag tänka på något annat. Men innan dess, läs också mitt sista lästips för dagen. Det är på samma tema, alltså att ta hand om sig själv. Återigen, det här med att barn gör som vi gör och inte som vi säger, det ligger nog en hel del i det. Ta hand om dig, det vinner både du och din omgivning på!

LÄS OCKSÅ: Mata hjärnan med positiva tankar

Rörelseglädjen hos ett barn. Så härligt okomplicerad och oförstörd. Jag kommer att göra allt jag kan för att den ska få vara så. Men om det är något jag är rädd för här i livet så är det att jag ska tabba mig och vara den som kanske i välmening säger eller gör något som landar fel

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tvära kast från helg till vardag, från land till stad

Idag är det tisdag fast måndag liksom. Är du också snurrig efter långhelgen? Jag känner mig inte alls med. Att jag så sent som igår morse skrotade runt i underställ för att sedan sitta ute i skalplagg och grilla lunch över öppen eld känns helt avlägset när jag idag "snajsar" runt i kavaj. Jag körde ner till Stockholm igår kväll och kom fram till lägenheten på Telefonplan lagom till midnatt, för att jobba här den här veckan. En vända till Finland ska också hinnas med innan det blir helg och det är dags för den där halvmaran du vet. Min syster frågade i helgen om det verkligen var så smart att springa den när jag är så, med mina mått mätt, otränad. Det är det kanske inte men vad sjutton, har jag betalat för´t så nog ska jag se till att få valuta för pengarna tänker jag.
Sedan har vi det här med aprilvädret. Jag tycker att efter påsk så är det officiellt vår, så ungefär så tänkte jag när jag packade resväskan och drog söderut. Det gick fel redan när jag närmade mig Uppsala i n…

Kickar igång cykelsäsongen 2017

Dåligt flås och trött i baksida lår, det skulle kunna vara en bra sammanfattning av gårdagens cykling. Härligt och förfärligt, en helt annan. Härligt som i att solen sken och vinden var i det närmsta stilla, men också den typiskt våriga doften på sina ställen. Det som göms i snö och det där du vet. Det luktar som en blandning av lera och hundbajs både här och där. Jag överdriver förstås när jag använder ordet förfärligt, men det rimmade på härligt så det kom liksom ut lite av sig självt.

Nu lät jag kanske lite negativ i min beskrivning av träningen men på det stora hela så var det faktiskt ett grymt gött pass! Det känns bra att ha kommit igång med cyklingen, om denna enda gång i cykelkläder verkligen räknas som att vara igång, men ändå. Det märktes tydligt att jag är ovan. Jag var fortfarande rätt öm i sittbenen efter cykelpendlingen på måndagen, alltså sex dagar senare, men det var mest i början som jag tänkte på det. Jag tog det lugnt, har fortfarande lite sviter i luftrören även om…

Freaking friyeey!

Ofta rusar mina veckor på och jag hinner knappt förstå att det är fredag förrän jag är mitt inne i den. Fredagsfeeling vaddå liksom? Eftersom jag sällan hängt med på att det blivit fredag så har jag definitivt sällan fått några fredagskänslor. Därför har jag bestämt mig för att jag just idag, när jag faktiskt råkar ha väldigt bra koll på vilken dag det är, ska passa på att fira fredag hela dagen. Alltså jag ska såklart jobba, men jag tänker försöka mig på att vara mer medveten liksom. Ähhh, nu blev det flummigt känner jag och svårförklarat, men va sjutton. Det är inte alltid så lätt att hitta orden.

5 saker som jag ska göra idag!Jobba! Har bland annat två möten som jag ser fram emot. Träna! Borde cykla men det ser kallt ut. Kanske springer en vända i stället. Det är inte så noga för mig exakt vad det blir, bara att det blir någon form av motion. Äta gott! Har pizzarester i lunchlådan och i kväll lutar det åt bland annat rödbetor och chevre.Försöka vänja mig vid åsynen av mina neonoran…