TÄNKA UTANFÖR BOXEN OCH DET TAR SIG MED DIAGONALÅKNINGEN
Jag är så glad för att min sambo många gånger tänker utanför boxen! Jag har fortfarande kvar "min bank" där jag växte upp, det vill säga ungefär en timmes bilresa från där jag bor nu. Där har jag Christina som på alla sätt och vis är en kompetent kontakt och som jag inte vill byta. Någon gång då och då får jag därför pallra mig ner till henne. Igår eftermiddag var en sådan dag vilket L genast såg som en möjlighet.
Christina ställde snällt upp på kort varsel och jobbade sent för att vi skulle slippa ta ledigt från jobbet. Så L plockade upp mig när han slutat för dagen och så brassade vi ner. Med oss hade vi längdskidor och allt en kan tänkas behöva för att åka. För sambons spontana kommentar när bankbesöket blev beslutat i måndags var "då kan vi passa på att åka längdskidor på kyrkspåret". Själv hade jag redan avskrivit träning som en möjlighet för dagen efter att ha snurrat morgon- eller lunchträning som alternativ men inte tyckte riktigt att jag skulle hinna med det i och med att jag "bara" skulle jobba till strax efter 16. Jag kan känna mig lätt stressad då och det vill jag så långt det är möjligt undvika.
Så efter banken blev det en blixtvisit till mamma för att säga hej och byta om. Därifrån körde vi till Åsarna och rev av en mil. Jag tycker att det lossnar mer och mer i min diagonalåkning faktiskt vilket känns superkul. När en är "nybörjare" händer det ju så mycket med tekniken från gång till gång och det är kalas för motivationen, jag vill åka mer och mer hela tiden. Jag hade lätt kunnat åka nåt varv till igår men klockan var mycket och mina skavsår hade börjat gå upp igen. Jag hade med skejtutrustning också så jag hade kunnat byta, men klockan drog iväg. Det visade sig vara ett bra beslut för vi kom hem sent nog som det var ändå. Efter en dusch kockade jag ihop en pizza (stort tack för "veganosten" jag hittat, nu är min favoriträtt återinförd på menyn hemma) och sedan var det bums i säng. Ändå vaknade jag före klockan ringde i morse igen, precis som jag brukade förr men inte upplevt på länge, och känner mig både pigg, glad och tacksam för att jag har en sambo som tänker utanför boxen och hittar på alla möjliga upptåg.
Han som tänker utanför boxen när jag inte gör det
Christina ställde snällt upp på kort varsel och jobbade sent för att vi skulle slippa ta ledigt från jobbet. Så L plockade upp mig när han slutat för dagen och så brassade vi ner. Med oss hade vi längdskidor och allt en kan tänkas behöva för att åka. För sambons spontana kommentar när bankbesöket blev beslutat i måndags var "då kan vi passa på att åka längdskidor på kyrkspåret". Själv hade jag redan avskrivit träning som en möjlighet för dagen efter att ha snurrat morgon- eller lunchträning som alternativ men inte tyckte riktigt att jag skulle hinna med det i och med att jag "bara" skulle jobba till strax efter 16. Jag kan känna mig lätt stressad då och det vill jag så långt det är möjligt undvika.
Så efter banken blev det en blixtvisit till mamma för att säga hej och byta om. Därifrån körde vi till Åsarna och rev av en mil. Jag tycker att det lossnar mer och mer i min diagonalåkning faktiskt vilket känns superkul. När en är "nybörjare" händer det ju så mycket med tekniken från gång till gång och det är kalas för motivationen, jag vill åka mer och mer hela tiden. Jag hade lätt kunnat åka nåt varv till igår men klockan var mycket och mina skavsår hade börjat gå upp igen. Jag hade med skejtutrustning också så jag hade kunnat byta, men klockan drog iväg. Det visade sig vara ett bra beslut för vi kom hem sent nog som det var ändå. Efter en dusch kockade jag ihop en pizza (stort tack för "veganosten" jag hittat, nu är min favoriträtt återinförd på menyn hemma) och sedan var det bums i säng. Ändå vaknade jag före klockan ringde i morse igen, precis som jag brukade förr men inte upplevt på länge, och känner mig både pigg, glad och tacksam för att jag har en sambo som tänker utanför boxen och hittar på alla möjliga upptåg.
Kommentarer