Konsten att göra ingenting

Jag har liksom alltid tänkt att jag är bra på det. På att göra ingenting. När jag var liten brukade jag ofta gå ut i skogen och sätta mig på en stubbe eller sten och bara filosofera. Nu undrar jag när jag senast satt så? Det var inte precis igår om en säger så. Faktum är att jag inte har en aning.

Så, jag tror att det är bra att kunna göra ingenting. Och då menar jag inte det jag gjorde igår kväll då jag tog en 10-minutare i soffan med en kopp kaffe och lite slösurf i telefonen medan L kollade en film på datorn. Det är inte att göra ingenting, även om det var skönt.

"Utsikten" från vår soffa. Ni har sett den förut men jag tröttnar aldrig. Faktum är att just här trivs jag alltmer och med en kopp kaffe i handen varvar jag ner väldigt bra. Det finns ett lugn som jag älskar. Veckans tulpaner är vita och lite yviga, jag måste nog kapa stjälkarna en aning

Har jag blivit en rastlös person? Ja, kanske lite. Jag undrar hur det gick till. Vad hände liksom? Jag får helt enkelt ta och leta upp en ny favoritsten och gå ut och sitta på den av och till. Det skulle säkert vara bra för mig.

Just nu sitter jag förresten och tittar ut genom fönstret. Godmorgon onsdag och godmorgon snö! Det yr faktiskt vita flingor här även om de inte lagt sig på marken ännu. Än kämpar årstiderna.

Kommentarer

Hasse sa…
Jag samnordisk mästare i att göra just ingenting. Mina bästa grenar är soffliggning med takstirr och stubbsittning med tomstirr och fågelkvitter. :)
SARA BORG sa…
Haha, soffliggning har jag dåliga förutsättningar för (får ont i kroppen typ) men stubbsittning alltså, det brukade ju vara min paradgren. Måste genast ta upp den igen :-)

Populära inlägg