Ni fick se en cykel

...en fortsättning om att må bra på internet

Vi lever i en omvärld anpassad till internet och sociala medier. Jag hänger på Quality i Sundsvall den här veckan och precis som många andra av gästerna så stannade jag till vid en av deras alla selfiespots

Häromdagen spontanskrev jag ett inlägg, efter att ha sett ämnet snurra en del i mina flöden. Inlägget delades på Facebook och lästes av fler än jag hade trott när jag tryckte på publicera. Jag hade egentligen inte tänkt orda så mycket mer om det men jag kom på att jag missade ju att ta upp det exempel jag hade tänkt skriva om men som jag glömde bort någonstans på vägen medan jag skrev. Det blir ofta så för mig när jag kommer igång på tangentbordet, att jag har en idé men så tar tankarna fart och jag svävar iväg på stickspår och sedan är det inte säkert att jag hittar tillbaka dit jag hade tänkt. Mer planerade inlägg kommer till på andra sätt, då skriver jag ner stolpar först för att vara säker på att jag får med det jag ska, och sedan får inläggen också "ligga till sig" lite innan jag publicerar. Då läser jag igenom den flera gånger och småpetar lite i texten.

LÄS OCKSÅ: Må bra på internet

Jo, såhär var det. Jag skulle ju berätta för er om min lördag. Jag hade varit på jobbresa på veckan och när jag kom hem åkte min kille bort, så vi hann inte träffas. Han skulle komma hem på lördagskvällen och när jag nu fick massor av tid för mig själv så tänkte jag att jag skulle ta tag i mina delar i vårt lilla köksprojekt. Vi ska bara göra några småsaker för att få bort all furu som finns. Bland annat byte av bänkskiva och så målar jag köksstolarna. Bordet ska vi byta ut sedan till köksbordet som än så länge står kvar i lägenheten i stan.

Hur som helst, jag satte igång med målningen på fredagskvällen. Jag hade ett par strykningar kvar på en skänk och tre omålade stolar, allt skulle bli vitt. Jag blev uppe i många timmar och på lördagen satte jag igång igen direkt efter frukost. Jag målade, målade och målade. En strykning tar ungefär en timme, och tre stolar gånger tre plus skänken, ja ni kan ju räkna själv.

Mitt på dagen tog jag en paus och stack ut och cyklade till Pilgrimstad och vände. Det blev ganska exakt 4 mil om jag kommer ihåg rätt. På en smalhjuling är det inte precis en sträcka att skryta med även om det var rätt kraftig motvind på vägen hem så visst gav det träningseffekt.

Nu till poängen. Vad fick ni se? Jo, jag instagrammade en bild som jag tog efter att jag hade cyklat och jag delade den också på Facebook. På söndagsmorgonen kom det också ute några bilder här i bloggen. Så i er värld hade jag säkert en riktigt sportig och härlig lördag.

LÄS OCKSÅ: Smalhjuling

Verkligheten var en annan. Hur skönt det än var att cykla så var det bara min paus, min enda riktiga andningspaus utomhus den dagen. Resterande tid målade, målade och målade jag. När jag gick och lade mig på kvällen så kunde jag inte räta upp kroppen. Höftböjarna hade stelnat ihop totalt och ryggen värkte.

Jag ljuger aldrig i mina sociala medier men däremot visar jag sällan upp hela sanningen. Inte för att jag vill få er att tro att mitt liv är underbart och perfekt i varje stund, för det är det verkligen inte, utan mest för att jag själv helst inte vill bli påmind exempelvis om hur jobbigt och tråkigt i längden det är att måla köksmöbler en hel dag. Jag vill komma ihåg det positiva från varje dag. Jag vill ta med mig det som varit bra i det förflutna in i nuet och i framtiden. Så skapar jag glädje och så förtränger jag jobbiga saker så att jag förhoppningsvis om någon vecka eller så orkar ta tag i ett par stolar till.

Det här är en mer sann bild över min lördag, eller i varje fall resultatet av den. Bilden togs på söndagsmorgonen då jag placerat ut de sista två stolarna som stått och torkat över natten. Skänken kom på plats redan på lördagen då den torkat efter sin sista strykning. Nu är det bordsbenen kvar. Det här köksbordet ska bytas ut men nu när allt annat blev så fint så funderar jag på om inte jag borde göra en insats där ändå

Det här blev visst rätt långt alltså. Om du orkat ända ner hit så kan vi nog tillsammans konstatera att det kanske var lika bra att jag glömde skriva allt det här förra gången jag hade ämnet uppe. Nu tänker jag begrava det ett tag. Jag tror att ni har förstått poängen. Mitt liv är precis lika perfekt eller operfekt som alla andras och det ni ser från mig och andra i era flöden är det jag heller de av en eller annan anledning valt att visa just där och just då. 

Andra som skrivit på samma tema

Kommentarer