Fortsätt till huvudinnehåll

Årets första riktiga långpass på cykel

De två senaste åren har jag startat min cykeltävlingssäsong redan i början på maj med Lidingöloppet MTB. Det har gjort att jag från mars-april har varit igång med någon form av strukturerad cykelträning, om än på en relativt blygsam nivå.


I år har det sett helt annorlunda ut eftersom jag i våras i samband med att vi flyttade drog på mig min första förkylning på 5 år och sedan fick slita med lite kvarvarande luftrörsproblem efteråt. Så det tog ett tag innan jag kom igång helt enkelt. Något riktigt långpass har jag faktiskt inte alls kört, inte förrän i morse.

Planen var att flexa idag och börja vid lunch, så att jag skulle kunna passa på att cykla med och titta på landsvägsstafetten St Olavsloppet som startade idag i Östersund och som har målgång på lördag i Trondheim. Dessvärre var mitt framdäck tomt på luft när jag kom ut i garaget i morse och då jag skulle pumpa så läckte det bara ut stansvätska vid ventilen (jag kör slanglöst på min "grusvägs-mtb" - Specialized Fate). Jag stod och velade ett tag men valde till slut att trampa iväg ändå på min "skogsmaskin" - Specialized Rhyme, trots att jag då hade tappat mycket tid. Jag ville gärna få till mitt pass oavsett.

Så tyvärr hann jag inte fram för att heja på min vän Ida som sprang första sträckan, men däremot hann jag säga hej till hennes fina dotter Vera efter att hon sprungit klart sin sträcka. Sedan satt jag i solen i Krokom och njöt av stämningen en stund innan jag trampade vidare.

Vid växlingen i Krokom. Sista startgruppens löpare hade precis börjat strömma in när jag var där, vilket alltså generellt är loppets snabbaste. Bland annat hann jag se Petter Northugs lag Mosviks IL växla

Hela St Olavscirkusen är en väldigt stor del av mina minnen från barndomen. Min pappa är egenföretagare så jag är inte uppvuxen med traditionell semester i 4-5 veckor så som många andra är vana, vilket har format min egen syn på det såklart, men det är en annan historia. Hur som helst var St Olav huvudpunkten i vår familjs somrar och vi åkte med husvagn varje år för att springa loppet. 

Så att få sitta idag och lite på avstånd ändå få känna på atmosfären en stund var så himla härligt och jag är tacksam både för att jag just idag hade möjligheten att börja jobba lite senare och för att jag tog tillvara på den möjligheten. Det är inte ett alldeles solklart och lätt beslut för en jobbknarkare som mig.

Jag hade inga snabba ben idag, men som vanligt var de ändå uthålliga och tog mig lätt drygt 70 kilometer om än i ett ovanligt makligt tempo även för att vara mig. Men va sjutton gör väl det. Jag fick sol. Jag fick friskluft. Och inte minst så fick jag återuppleva en del finfina barndomsminnen. Det är inte fy skam såhär på en onsdag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tvära kast från helg till vardag, från land till stad

Idag är det tisdag fast måndag liksom. Är du också snurrig efter långhelgen? Jag känner mig inte alls med. Att jag så sent som igår morse skrotade runt i underställ för att sedan sitta ute i skalplagg och grilla lunch över öppen eld känns helt avlägset när jag idag "snajsar" runt i kavaj. Jag körde ner till Stockholm igår kväll och kom fram till lägenheten på Telefonplan lagom till midnatt, för att jobba här den här veckan. En vända till Finland ska också hinnas med innan det blir helg och det är dags för den där halvmaran du vet. Min syster frågade i helgen om det verkligen var så smart att springa den när jag är så, med mina mått mätt, otränad. Det är det kanske inte men vad sjutton, har jag betalat för´t så nog ska jag se till att få valuta för pengarna tänker jag.
Sedan har vi det här med aprilvädret. Jag tycker att efter påsk så är det officiellt vår, så ungefär så tänkte jag när jag packade resväskan och drog söderut. Det gick fel redan när jag närmade mig Uppsala i n…

Kickar igång cykelsäsongen 2017

Dåligt flås och trött i baksida lår, det skulle kunna vara en bra sammanfattning av gårdagens cykling. Härligt och förfärligt, en helt annan. Härligt som i att solen sken och vinden var i det närmsta stilla, men också den typiskt våriga doften på sina ställen. Det som göms i snö och det där du vet. Det luktar som en blandning av lera och hundbajs både här och där. Jag överdriver förstås när jag använder ordet förfärligt, men det rimmade på härligt så det kom liksom ut lite av sig självt.

Nu lät jag kanske lite negativ i min beskrivning av träningen men på det stora hela så var det faktiskt ett grymt gött pass! Det känns bra att ha kommit igång med cyklingen, om denna enda gång i cykelkläder verkligen räknas som att vara igång, men ändå. Det märktes tydligt att jag är ovan. Jag var fortfarande rätt öm i sittbenen efter cykelpendlingen på måndagen, alltså sex dagar senare, men det var mest i början som jag tänkte på det. Jag tog det lugnt, har fortfarande lite sviter i luftrören även om…

Freaking friyeey!

Ofta rusar mina veckor på och jag hinner knappt förstå att det är fredag förrän jag är mitt inne i den. Fredagsfeeling vaddå liksom? Eftersom jag sällan hängt med på att det blivit fredag så har jag definitivt sällan fått några fredagskänslor. Därför har jag bestämt mig för att jag just idag, när jag faktiskt råkar ha väldigt bra koll på vilken dag det är, ska passa på att fira fredag hela dagen. Alltså jag ska såklart jobba, men jag tänker försöka mig på att vara mer medveten liksom. Ähhh, nu blev det flummigt känner jag och svårförklarat, men va sjutton. Det är inte alltid så lätt att hitta orden.

5 saker som jag ska göra idag!Jobba! Har bland annat två möten som jag ser fram emot. Träna! Borde cykla men det ser kallt ut. Kanske springer en vända i stället. Det är inte så noga för mig exakt vad det blir, bara att det blir någon form av motion. Äta gott! Har pizzarester i lunchlådan och i kväll lutar det åt bland annat rödbetor och chevre.Försöka vänja mig vid åsynen av mina neonoran…