På landsväg

Jag både gillar och inte gillar det här med landsvägscykling. På ett sätt passar det mig väldigt bra eftersom det är som gjort för att kunna njutarcykla. Inga rötter eller stora stenar som ska bemästras.


Men sedan har vi det här med att jag kan bli lite skrajsen i trafiken. Det går inte att komma ifrån att många bilister är irriterade på cyklister och tar ut ilska från tidigare situationer på vem som helst. Det är inte ett dugg ovanligt att de kör fort och helt galet nära trots att det inte kommer något möte. Det är obehagligt.

Det blev inte precis bättre när jag såg en bekants statusuppdatering på Facebook för ett tag sedan. Kommentarerna på det inlägget var rent obehagliga. Folk skrev hur de brukade göra för "att sätta cyklister på plats" och det var sådant som att tuta eller spruta spolarvätska precis när en passerar samt svänga in lite hastigt alldeles framför. Alla som skrev bor här i trakten och allt som skrevs är sådant som lätt skulle kunna få mig att köra ner i diket i 30 km/h eller i värsta fall vingla till så att jag blir påkörd. Jag har kraschat på cykel många gånger. Både som vuxen och som liten, men ännu inte på landsvägarn och det vill jag helst slippa.


Nu har jag hittat en fin asfaltväg med förhållandevis lite biltrafik på. Där cyklar jag mer än gärna och där känner jag mig rätt så trygg trots att vägen är smal. Där kan jag njutarcykla utan krav på prestation och utan att vara rädd. Där kan jag andas och ladda mina batterier. Sist jag körde där blev jag knappt ens svettig så något tempo var det inte tal om utan ren och skär avkoppling. Jag älskar´t!


Kommentarer

Populära inlägg