Turtips fjällcykling för nybörjare eller barnfamiljer

I fredags när kiddosarna var här var de alldeles pirriga inför att få åka till Åre i några dagar på minisemester med pappa Fredrik. Det smittade av sig på mig så jag spanade in Sara Rönnes blogg där jag alldeles nyss läst 52 tips för en underbar sommar i Åre, och fastnat för nummer 14.


Lars var inte svårövertalad. Igår förmiddag lastade vi in cyklarna i bussen och styrde kosan mot Åre och vidare upp på Skalstugevägen mot Norge. När vi passerat både Medstugan och Skalstugan hittade vi en vit skylt med svart text, Gamla vägen, och ett fornmärke. Där skulle vi starta. Fler än vi hade valt detta som dagens utflyktsmål så vi körde vidare ungefär en kilometer och parkerade bussen högre upp och fick rulla asfalt tillbaka ner och svänga in på grusvägen.

Redan vid parkeringen fick vi se fjällen från sin bästa sida med snötäckta toppar, djupblå sjöar och fjällbjörkar i grönaste grönt. Magiskt

Målet för cyklingen var alltså att ta den gamla vägen över till Norge. Jag hade läst att den första biten skulle vara riktigt lättcyklad på grusväg, fram till landsgränsen ungefär 6 kilometer bort, vilket stämde perfekt. Dit klarar de flesta att cykla, även relativt små barn, och det fungerar med nästan vilken typ av cykel som helst, även en gammal damcykel. Jag kan varmt rekommendera detta som ett spännande utflyktsmål för alla, gammal som ung. Jag kommer själv ihåg hur spännande jag tyckte att det var som liten den första gången jag fick stå med en fot i Sverige och en i Norge!

Uppe på kalfjället ligger snön kvar fläckvis och naturen är karg. L byggde på stentraven (som jag lutat min cykel mot) med en liten liten sten på toppen

Direkt när en har korsat landsgränden förändrades underlaget från grusväg till skogsväg, mera som bred stig. Det blev också betydligt mer kuperat och vi åkte nedför en helt del vilket fick mig att börja tänka på hur det skulle gå att komma upp igen. Den här delen är tekniskt sett lättcyklad, men som sagt mer kuperad, så den lämpar sig inte lika bra för mindre barn. Däremot kan alla vuxna nybörjare på mtb ta sig an den. Det är ju inte värre än att en får kliva av och gå i de värsta backarna om det behövs. 

Vi cyklade hela sträckan ner tills vi kom till en parkeringsplats i Norge, ca 15 kilometer enkel väg. Där tog vi en kort paus innan vi började uppförstrampandet. L hade sett ut en lämplig fikaplats vid en liten fjällsjö, ca 3 kilometer tillbaka uppåt fjället.

Fikapaus med kaffe, te, diverse nötter samt ostsmörgåsar med grön paprika

För kommande turer konstaterade vi att vi behöver köpa nya termosar. Jag hade vatten med till te och pulverkaffe men det var inte ens ljummet när vi kom fram. Termosen hade jag förövrigt i dricksbehållaren på cykeln. På ryggen hade vi en varsin vätskerygga från nathan med plats för mackor, mugg och lite annat. Trots att vi fick kall dryck var det mysigt med en fikapaus ändå. 

Vi vilade lite i gräset också

Det fanns en eldplats med ved i anslutning så det hade gått bra att grilla lite korv där om vi hade haft med oss det. En kyligare dag, på en hösttur exempelvis, hade det varit finfint med en brasa för att hålla värmen under pausen.

På väg tillbaka tog vi en fotopaus vid landsgränsen

När vi återigen nådde gränsen på vägen hem var den tyngsta stigningen avklarad och jag kunde pusta ut. Jag klarade det utan att behöva kliva av och gå i någon backe, även om det var nära där ett tag efter fikapausen då smörgåsen stod mig upp i halsen när det var som jobbigast.

Sedan var det bara att trampa de lätta 6 kilometrarna på grusvägen igen tillbaka ut till den större, asfalterade Skalstugevägen. Därmed var årets första (förhoppningsvis inte sista) fjällcykling avklarad. En lätt och nybörjarvänlig sådan som jag varmt rekommenderar. Såklart kan en åka hur kort eller långt en vill, till gränsen och tillbaka blir ca 12 kilometer och hela vägen ner till "botten" tur och retur blir 30 km.

Kommentarer

Populära inlägg