Fortsätt till huvudinnehåll

Egoboost

Det bästa sättet att utvecklas både när det gäller löpning och cykel är att träna tillsammans med någon som är bättre. Jag springer gärna med snabbingar men när det kommer till cykel så tycker jag inte att det är ett dugg kul, framförallt om det är tekniskt utmanande och jag har andan i halsen både för att jag är rädd och för att min kondis inte räcker till.


Ändå så gör jag det ibland, cyklar med andra alltså. Men då gäller det att jag är pigg i huvudet och inte har jobbat järnet innan, för då blir jag bara knäckt. Rent av ledsen. Och då går cyklingen åt pipsvängen, ingenting fungerar. Det spelar liksom ingen roll hur mycket sällskapet än försöker övertyga mig om att det är helt okej att jag är långsam och att de ska vänta in mig längre fram. Det är ju just det jag ogillar, att någon ska stå och vänta på mig. I löpning är det lite lättare, då kan den snabbaste bara springa långsammare och så kör man ändå i grupp, men på mtb verkar det inte fungera riktigt så. Där är det mer att köra korta segment i sin egen fart och sedan vänta in, i varje fall i de sällskap jag har kört med. Lite liknande intervallöpning i grupp, då springer ju alla i sin egen fart och sedan återsamling i grupp.

Igår när regnet öste ner så skulle jag ut och cykla. Jag tänkte mig ett kort pass med hög puls, något jag kör alldeles för sällan. L ville hänga på och lite motvilligt gick jag med på det. Tack och lov så hade jag en pangpang dag, du vet när huvudet är med och inte tvekar en sekund fastän det kommer lite rötter och igenvuxna stigar där en inte riktigt vet vad som lurar under gräset. När benen svarar och kondisen visar sig från sin bästa sida.

Vi körde två varv på en slinga med skogsstig och lite grusväg. Första halvan är svagt uppför och den andra således nerför. Jag fick ligga före och tryckte på ordentligt med mina mått mätt. Jag lyckades pressa upp pulsen högre än jag klarat på länge på två hjul, springandes har jag mycket lättare för att ta ut mig. Första varvet var rent ut sagt skitkul så det var med lätta ben jag satte av på det andra. Det blev ett kort men väldigt effektivt pass och klockrent för mig både när det gäller att bli mer säker i terrängen och förbättra konditionen. Jag var genomblöt av regnet men riktigt stolt, glad och nöjd över mig själv efteråt. Hade jag inte haft L som låg slickad mot mitt bakhjul mest hela tiden hade jag med största säkerhet inte alls kört lika bra.

Vilken egoboost, precis vad mitt cykelsjälvförtroende behövde!

Bild från en annan gång då jag satte stig-cyklingen riktigt bra och hade roligt, på Högbo MTB-arena tidigare i sommar

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tvära kast från helg till vardag, från land till stad

Idag är det tisdag fast måndag liksom. Är du också snurrig efter långhelgen? Jag känner mig inte alls med. Att jag så sent som igår morse skrotade runt i underställ för att sedan sitta ute i skalplagg och grilla lunch över öppen eld känns helt avlägset när jag idag "snajsar" runt i kavaj. Jag körde ner till Stockholm igår kväll och kom fram till lägenheten på Telefonplan lagom till midnatt, för att jobba här den här veckan. En vända till Finland ska också hinnas med innan det blir helg och det är dags för den där halvmaran du vet. Min syster frågade i helgen om det verkligen var så smart att springa den när jag är så, med mina mått mätt, otränad. Det är det kanske inte men vad sjutton, har jag betalat för´t så nog ska jag se till att få valuta för pengarna tänker jag.
Sedan har vi det här med aprilvädret. Jag tycker att efter påsk så är det officiellt vår, så ungefär så tänkte jag när jag packade resväskan och drog söderut. Det gick fel redan när jag närmade mig Uppsala i n…

Kickar igång cykelsäsongen 2017

Dåligt flås och trött i baksida lår, det skulle kunna vara en bra sammanfattning av gårdagens cykling. Härligt och förfärligt, en helt annan. Härligt som i att solen sken och vinden var i det närmsta stilla, men också den typiskt våriga doften på sina ställen. Det som göms i snö och det där du vet. Det luktar som en blandning av lera och hundbajs både här och där. Jag överdriver förstås när jag använder ordet förfärligt, men det rimmade på härligt så det kom liksom ut lite av sig självt.

Nu lät jag kanske lite negativ i min beskrivning av träningen men på det stora hela så var det faktiskt ett grymt gött pass! Det känns bra att ha kommit igång med cyklingen, om denna enda gång i cykelkläder verkligen räknas som att vara igång, men ändå. Det märktes tydligt att jag är ovan. Jag var fortfarande rätt öm i sittbenen efter cykelpendlingen på måndagen, alltså sex dagar senare, men det var mest i början som jag tänkte på det. Jag tog det lugnt, har fortfarande lite sviter i luftrören även om…

Freaking friyeey!

Ofta rusar mina veckor på och jag hinner knappt förstå att det är fredag förrän jag är mitt inne i den. Fredagsfeeling vaddå liksom? Eftersom jag sällan hängt med på att det blivit fredag så har jag definitivt sällan fått några fredagskänslor. Därför har jag bestämt mig för att jag just idag, när jag faktiskt råkar ha väldigt bra koll på vilken dag det är, ska passa på att fira fredag hela dagen. Alltså jag ska såklart jobba, men jag tänker försöka mig på att vara mer medveten liksom. Ähhh, nu blev det flummigt känner jag och svårförklarat, men va sjutton. Det är inte alltid så lätt att hitta orden.

5 saker som jag ska göra idag!Jobba! Har bland annat två möten som jag ser fram emot. Träna! Borde cykla men det ser kallt ut. Kanske springer en vända i stället. Det är inte så noga för mig exakt vad det blir, bara att det blir någon form av motion. Äta gott! Har pizzarester i lunchlådan och i kväll lutar det åt bland annat rödbetor och chevre.Försöka vänja mig vid åsynen av mina neonoran…