Hur går det med löpningen då?

Jag har inte haft något större cykelfokus den här sommaren utan istället har det varit löpningen som upptagit mina tankar. Min plan är att mycket långsamt bygga upp mig igen så att jag får springa skade- och smärtfritt. Vägen dit är två pass i veckan, gärna med variation i såväl underlag som intensitet, för att belasta kroppen på olika sätt och därmed minska risken för "nötskador".


Sedan jag helt oplanerat joggade den där milen för ett par veckor sedan så har det släppt på riktigt både mentalt och fysiskt. De få pass jag kört sedan dess har varit helt utan smärta varken under eller dagen efter passet och helt plötsligt är jag tillbaka mentalt på den nivån att jag kan sticka ut och jogga 5-6 kilometer utan något vidare motstånd i huvudet. Det känns lätt igen och det är så himla häftigt! Som jag skrivit så många gånger förut - allt sitter verkligen i huvudet.

En annan grej som är kul just nu är att jag har börjat gilla att springa i skogen. Jag har näst intill hatat det sedan jag var liten och snubblade fram över kottar och rötter medan kusin Maria liksom dansade fram på stigen före mig till synes helt oberörd, medan en annan flåsade värre än en flodhäst och knappt kom framåt. Skillnaden nu är att jag accepterar att jag måste springa mycket långsammare än på flack mark och att jag struntar i det. Egot får helt enkelt stanna hemma. I maklig fart tar till och med jag mig över rötter, och då växer jag och mitt löpsjälvförtroende förstås. Skogen är så mycket härligare än en trafikerad bilväg.

Under vår Brånan-vecka sprang jag två gånger på en runda med skogsbilväg, stig och lite asfalt och här hemma har vi bland annat den riktigt fina slingan som jag körde två varv då jag gjorde den där förlösande milen. Så skönt att aldrig någonsin behöva springa i trafik här om jag inte vill. Tyvärr har jag däremot inte sprungit med lillasyster på länge. Jag hoppas att vi får till ett intervallpass tillsammans snart igen.

Löpning är livet, särskilt den här sommaren som bjuder på finfina förhållanden mest varje dag. Jag har överraskat mig själv med att springa på morgonen de senaste veckorna, och det har känts bra trots att jag annars egentligen inte är någon morgonträningsmänniska

Kommentarer