Fortsätt till huvudinnehåll

Hur går det med löpningen då?

Jag har inte haft något större cykelfokus den här sommaren utan istället har det varit löpningen som upptagit mina tankar. Min plan är att mycket långsamt bygga upp mig igen så att jag får springa skade- och smärtfritt. Vägen dit är två pass i veckan, gärna med variation i såväl underlag som intensitet, för att belasta kroppen på olika sätt och därmed minska risken för "nötskador".


Sedan jag helt oplanerat joggade den där milen för ett par veckor sedan så har det släppt på riktigt både mentalt och fysiskt. De få pass jag kört sedan dess har varit helt utan smärta varken under eller dagen efter passet och helt plötsligt är jag tillbaka mentalt på den nivån att jag kan sticka ut och jogga 5-6 kilometer utan något vidare motstånd i huvudet. Det känns lätt igen och det är så himla häftigt! Som jag skrivit så många gånger förut - allt sitter verkligen i huvudet.

En annan grej som är kul just nu är att jag har börjat gilla att springa i skogen. Jag har näst intill hatat det sedan jag var liten och snubblade fram över kottar och rötter medan kusin Maria liksom dansade fram på stigen före mig till synes helt oberörd, medan en annan flåsade värre än en flodhäst och knappt kom framåt. Skillnaden nu är att jag accepterar att jag måste springa mycket långsammare än på flack mark och att jag struntar i det. Egot får helt enkelt stanna hemma. I maklig fart tar till och med jag mig över rötter, och då växer jag och mitt löpsjälvförtroende förstås. Skogen är så mycket härligare än en trafikerad bilväg.

Under vår Brånan-vecka sprang jag två gånger på en runda med skogsbilväg, stig och lite asfalt och här hemma har vi bland annat den riktigt fina slingan som jag körde två varv då jag gjorde den där förlösande milen. Så skönt att aldrig någonsin behöva springa i trafik här om jag inte vill. Tyvärr har jag däremot inte sprungit med lillasyster på länge. Jag hoppas att vi får till ett intervallpass tillsammans snart igen.

Löpning är livet, särskilt den här sommaren som bjuder på finfina förhållanden mest varje dag. Jag har överraskat mig själv med att springa på morgonen de senaste veckorna, och det har känts bra trots att jag annars egentligen inte är någon morgonträningsmänniska

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tvära kast från helg till vardag, från land till stad

Idag är det tisdag fast måndag liksom. Är du också snurrig efter långhelgen? Jag känner mig inte alls med. Att jag så sent som igår morse skrotade runt i underställ för att sedan sitta ute i skalplagg och grilla lunch över öppen eld känns helt avlägset när jag idag "snajsar" runt i kavaj. Jag körde ner till Stockholm igår kväll och kom fram till lägenheten på Telefonplan lagom till midnatt, för att jobba här den här veckan. En vända till Finland ska också hinnas med innan det blir helg och det är dags för den där halvmaran du vet. Min syster frågade i helgen om det verkligen var så smart att springa den när jag är så, med mina mått mätt, otränad. Det är det kanske inte men vad sjutton, har jag betalat för´t så nog ska jag se till att få valuta för pengarna tänker jag.
Sedan har vi det här med aprilvädret. Jag tycker att efter påsk så är det officiellt vår, så ungefär så tänkte jag när jag packade resväskan och drog söderut. Det gick fel redan när jag närmade mig Uppsala i n…

Kickar igång cykelsäsongen 2017

Dåligt flås och trött i baksida lår, det skulle kunna vara en bra sammanfattning av gårdagens cykling. Härligt och förfärligt, en helt annan. Härligt som i att solen sken och vinden var i det närmsta stilla, men också den typiskt våriga doften på sina ställen. Det som göms i snö och det där du vet. Det luktar som en blandning av lera och hundbajs både här och där. Jag överdriver förstås när jag använder ordet förfärligt, men det rimmade på härligt så det kom liksom ut lite av sig självt.

Nu lät jag kanske lite negativ i min beskrivning av träningen men på det stora hela så var det faktiskt ett grymt gött pass! Det känns bra att ha kommit igång med cyklingen, om denna enda gång i cykelkläder verkligen räknas som att vara igång, men ändå. Det märktes tydligt att jag är ovan. Jag var fortfarande rätt öm i sittbenen efter cykelpendlingen på måndagen, alltså sex dagar senare, men det var mest i början som jag tänkte på det. Jag tog det lugnt, har fortfarande lite sviter i luftrören även om…

Freaking friyeey!

Ofta rusar mina veckor på och jag hinner knappt förstå att det är fredag förrän jag är mitt inne i den. Fredagsfeeling vaddå liksom? Eftersom jag sällan hängt med på att det blivit fredag så har jag definitivt sällan fått några fredagskänslor. Därför har jag bestämt mig för att jag just idag, när jag faktiskt råkar ha väldigt bra koll på vilken dag det är, ska passa på att fira fredag hela dagen. Alltså jag ska såklart jobba, men jag tänker försöka mig på att vara mer medveten liksom. Ähhh, nu blev det flummigt känner jag och svårförklarat, men va sjutton. Det är inte alltid så lätt att hitta orden.

5 saker som jag ska göra idag!Jobba! Har bland annat två möten som jag ser fram emot. Träna! Borde cykla men det ser kallt ut. Kanske springer en vända i stället. Det är inte så noga för mig exakt vad det blir, bara att det blir någon form av motion. Äta gott! Har pizzarester i lunchlådan och i kväll lutar det åt bland annat rödbetor och chevre.Försöka vänja mig vid åsynen av mina neonoran…