Kompishäng

Tack vare löpningen och den här bloggen lärde jag känna min fina vän Ida. Vi träffades första gången den 20 maj 2013 (bloggarkiv är bra grejor när minnet sviker) för att springa intervaller tillsammans.

Nu tre år senare har mycket hänt men vi träffas fortfarande och tränar tillsammans när vi lyckas sno ihop våra kalendrar, något som inte är alldeles lätt. Eftersom min löpning inte fungerat så bra på slutet så har jag i år cyklat med Ida när hon sprungit långpass, och det funkar ju himla fint det också. Då kan vi snicksnacka och det blir mycket kompishäng av träningen, det gillar jag!

I söndags var en sådan där kalasmorgon då jag trampade in mot stan för att möta upp Ida på hennes löppass och sedan tog vi oss tillsammans an "Spikisrundan", hon i löparskor och jag på två hjul. Vi lade till en liten förlängning på turen, eftersom hon hade 20 kilometer som mål. Det blev mycket snack om St Olavsloppet förstås, eftersom vi båda sprungit, och så konstaterade vi som vanligt att vi ses för sällan.

Efteråt trampade jag förbi hos systeryster och lyckades tigga åt mig en kopp kaffe och lite skönt balkonghäng också. Där blev det ännu mera snack. Vem har sagt att individuella sporter som löpning och cykling måste vara osocialt? Kompishäng is tha´shit